lördag, januari 01, 2000

Lotsa barn

Lars H Gustafsson
LOTSA BARN
Fakta - Norstedts Förlag
[+]

Hur sjutton bär man sig egentligen åt för att lyckas med det kanske svåraste, tillika viktigaste jobbet i världen - att uppfostra sina barn på rätt sätt? Finns det förresten något "rätt sätt"? Frågorna kring och varianterna av barnuppfostran blir allt fler, så det är med spänd förväntan jag öppnar en ny bok av Lars H Gustafsson. (Tidigare favoriter från samma penna är bl a Barnapappa, Leva med barn och Upptäcka livet.) Lätt och ledigt berättar denne barnläkare och åttabarnspappa personligt och lättillgängligt om etik och moral, om viljans betydelse, om känsla och sunt förnuft, om lyhördhet och balans. Generöst bjuder han också på många exempel ur vardagslivet, både sitt eget och andras.

Lotsa barn handlar om ett aktivt föräldraskap. Lars H Gustafsson menar att man som vuxen ska delta i sina barns liv genom att vara "lotsen på bryggan", när barnet, "kaptenen", ska försöka styra sitt fartyg från hamnen ut mot det öppna havet. En lots som har respekt för varje kaptens rätt att själv styra sin skuta, men som också kan kliva ombord när man kommer till ett ställe där det finns farliga grund och lömska undervattensströmmar och som tydligt och aktivt kan visa på var svårigheterna finns. En underbar liknelse och en underbar och inspirerande bok om den svåra konsten att vara förälder!

Edith Whartons hemliga trädgård

Per Wästberg
EDITH WHARTONS HEMLIGA TRÄDGÅRD
Essäer - Wahlström & Widstrand
[+]

Den amerikanska författarinnan Edith Wharton är den som har fått ge namn åt boken, hennes hemliga trädgård var en kärlekens och sinnlighetens zon som inte gränsade till det strikta överklassamhälle hon växte upp i. En liknande trädgård, eller zon, kan sägas ha skapats av flera av de andra människorna som den nästan osannolikt väl påläste Per Wästberg porträtterar i sin nya bok. Som på gränsen mellan barn och vuxen lever flera av dem. Du kommer till exempel aldrig att se på scoutrörelsen på samma sätt som tidigare, efter att ha läst essän om Baden-Powell och de visslande scouterna! Intressant är det också att läsa om Matthew Henson, som var den förste svarte mannen som satte sin fot på Grönland. Han betraktades blott som Robert Pearys "färgade tjänare" och fick aldrig det erkännande han så väl förtjänade.

Boken är full av otroliga människoöden, men här finns även gott om hyllningar till begåvade konstnärer och författare. Essän "Det flyktigas och sällsammans poet" handlar om Werner Aspenström och får mig genast att gå fram till bokhyllan och leta poesi av denne mästare. I de övriga essäerna träffar vi också personer som Marianne Zetterström (signaturen Viola), Karen Blixen och T.S. Eliot.

För mig blir Edith Whartons hemliga trädgård en bok att plocka fram då och då, läsa en essä här och en där, bläddra runt i boken med hjälp av det utmärkta namnregistret. Det är väl också kanske meningen, en sådan mäktig och vacker bok med så mycket lärdom blir annars svårsmält. Omöjlig att släppa ifrån sig någon längre stund, kommer den att ligga på mitt nattduksbord ett bra tag.

Världens dåligaste språk

Fredrik Lindström
VÄRLDENS DÅLIGASTE SPRÅK
Essäer? - Albert Bonniers Förlag
[+]

Är du av den åsikten att språket inte ska förändra sig alls, att alla genast ska sluta med "ja ba" och "fethaja" och "jag såg han"? Anser du att det var bättre förr, när du gick i skolan? Eller tycker du att svenskan verkligen är världens dåligaste språk, fattigt på ord och synonymer? Grubblar du över om det heter svensklärare eller svenskalärare och i så fall varför? Du kan inte hitta än mer passande bok än Fredrik Lindströms debut!

Många tror att vi har ett ansvar att bevara språket, men det vore riktigare att säga att vi har en skyldighet att förändra det, säger författaren i boken och det är förstås helt sant, inser man snart. Eftersom vi nuförtiden tycks se på språklig kreativitet som något barnsligt och helt onödigt, riskerar vi att vårt språk blir statiskt, något som vi inte kan, eller ens får, ändra på. Fredrik Lindström tror att en av orsakerna till detta är vår ovana vid kollektivt ägande, att vi därför förväntar vi oss att någon auktoritet ska komma och tala om för oss vad det ska heta. För inte ska väl vi...

Genom bokens många små listor över t ex nyord från olika årtionden, ser man hur språket ändå alltid utvecklats. För var vore vi idag utan ord som påslakan (nyord 50-talet), väskryckare (40-talet) och pappaledig (70-tal)? Och det där med slarv, faktiskt bygger hela vårt språks historia på just slarv, århundraden av slarv. Vem säger i dag t ex Svea Rike istället för Sverige, lögaredag istället för lördag, 'veten i' istället för 'vet ni' etc? Allt detta är sånt som våra förfäder slarvat bort och tur är väl det.

Vårdat språk, jodå, men också ett användbart och nyskapande!

Dags att bruka allvar

P D James
DAGS ATT BRUKA ALLVAR
Självbiografi - Forum
[0]

Dagen efter sin sjuttiosjunde födelsedag börjar den världsberömda deckarförfattaren Phyllis Dorothy White James, mer känd under initialerna P D, för första gången i sitt liv att skriva dagbok. Hela tiden är dokumentet avsett att publiceras, för även om hon själv anser att detta är "den mest självupptagna formen av skrivande", inser hon ju att det faktiskt kan finnas något slags intresse för hur hennes liv har tett sig genom åren. Anteckningarna börjar i augusti 1997 och fortsätter i tolv månader framåt, berättandet pendlar mellan nutid och det förflutna. Bland annat får vi följa med på författarturnén för boken Ett slags rättvisa och förbluffas över hennes fortfarande mycket aktiva arbetsliv med styrelsemöten, föredrag, boksigneringar, mottagningar, luncher och middagar. P D James berättar också om mer familjära tillställningar, men här finns inget av skvaller eller intimiteter, Dags att bruka allvar är som sagt en helt och hållet offentlig dagbok.

P D James är en konservativ kvinna och vi förstår snart att hon tycker att mycket var bättre förr, det gäller både skolundervisning, barnuppfostran och porträttmålning. Välformulerad som alltid berättar hon mycket fängslande om själva författararbetet, om hur hon får idéer till intriger, om vad hon tycker om filmatiseringarna av sina böcker och hur det gick till när hon började skriva på den allra första boken, Cover her face. Detta är i mitt tycke den allra roligaste läsningen. Visst är även skildringen av hur det var att växa upp under 20- och 30-talen intressant, men det är som författare jag känner - och vill känna - P D James.

I Dags att bruka allvar finns förutom dagboksanteckningarna också två bilagor; ett anförande som hon höll inför BBC:s styrelse samt en analys av Jane Austens Emma som detektivroman. Jag erkänner villigt att jag kastade mig över den senare, medan jag inte alls läste den första bilagan. Kanske gör jag det någon gång, när det blir dags för mig att bruka lite allvar...

Antikens historier

Alf Henrikson
ANTIKENS HISTORIER
Fakta - Albert Bonniers Förlag (Bonnierpocket)
[0]

Känner du för att sätta tänderna i något rejält i sommar, något allmänbildande och nyttigt, som omväxling till de vanliga lättlästa semesterböckerna? Prova då Alf Henrikssons Antikens historier, en tjock och prisvärd pocketbok om just den tidens historier, alltså inte historia i singular. Här finns myterna och anekdoterna om filosofer och fältherrar och kejsare, diktare och vetenskapsmän, gudar och hjältar, det vill säga hela det klassiska kulturarvet. Den mångsidige och oerhört lärde journalisten Alf Henrikson, även känd som dagsverspoet i Dagens Nyheter, översättare och sångtextförfattare, var också populärhistoriker. Själv ville han kalla sig lexikograf, en som förmedlar "något slags kunskap". Hans böcker (däribland Antikens historier) används inom olika utbildningar och trevligare läroböcker är svårt att tänka sig.

Antikens historier utkom för första gången 1959 och var "en produkt av trettiofem års intresse för de klassiska språken, manuskriptet skrevs på tre år", som det står i efterordet. Boken är oerhört omfattande och verkligen informationsspäckad. Mitt ex blev snabbt fullt av hundöron och understrykningar! Den består av två delar, där den första handlar om Österländerna, Hellas, Hellenismen och den grekisk-romerska mytologin. Den andra delen behandlar Rom och det romerska riket; Caesar, Cleopatra, Nero, Claudius... Många citat får i boken sin bakgrund och förklaring, härlig läsning! Ett fylligt register, som går från A som i Abdera, en grekisk stad ("antikens Grönköping"!) till Ä som i uttrycket "även du, min Brutus" med intressanta kommentarer ger extra plus.

Bevingat

Birgitta Hellsing, Magdalena Hellquist, Anders Hallengren
BEVINGAT
Fakta - Albert Bonniers Förlag
[+]

Alltså - hur skulle man klara sig i vårt samhälle om man inte kände till olika uttryck och talesätt? Tänk dig att inte automatiskt kunna koppla exempelvis Toblerone till Sahlin-affären, att inte direkt förstå vad som menas när någon använder uttrycket lika goda kålsupare eller stå helt oförstående när någon utropar Pilutta dej! Jo, förmodligen skulle man klara sig ganska bra, men inte vore det lika roligt, inte! I förordet nämner författarna också att de svenskar som har ett annat kulturellt ursprung och modersmål än det svenska, kan ha bra hjälp av boken och det stämmer alldeles säkert.

Bevingat passar också bra för oss som älskar att fundera på varför det heter ta det piano, om ordet paparazzi har något spännande ursprung (det har det), vem som menade att stolparna är mina bästa vänner och varför man säger att någon lever på stor fot. Massvis av kända ord och uttryck, ord med historia, bildliga uttryck och ordspråk och talesätt beskrivs på samma underhållande sätt. Boken är lätt att använda och fruktansvärt rolig att sitta och bläddra i, läsa lite här och lite där i de ca 2 500 artiklarna, för att bättra på sin allmänbildning.

Bokens underrubrik lyder "Från Adam & Eva till Oväntat besök", vilket ingalunda är lika med det första och sista uppslagsordet, utan, skulle jag tro, mer ett försök att beskriva vidden av detta projekt, som det har tagit sex år att slutföra. Från Bibeln till reklamvärlden i vår egen tid, liksom. Förlaget har lämpligt nog uppfunnit ett nytt ord för att beskriva boken. Det här är nämligen en "soffhörnsbok", en som borde bli Årets julklapp, tycker jag!

Oskuld

Jonas Gardell
OSKULD (OCH ANDRA TEXTER)
Essäer - Norstedts
[0]

I Jonas Gardells nya bok samsas reseberättelser (mycket bra) med religösa bibelgrubblerier (nja) och äldre texter som "oskuldsmonologen" ur scenshowen "Komma tillbaka" (toppen). En salig (!) blandning, alltså. Jag fastnar som sagt främst för de tolv reseberättelserna som Gardell skriver från tolv olika platser på vårt klot. På ett väldigt personligt sätt berättar han om hur det går till i turistfällan Las Vegas, om vad man gör på bastuklubbar i Hamburg, om sina samtal med de prostituerade pojkarna på en thailändsk sandstrand, om sin jakt på djävulsstatyn i Madrid. Det är förstås inga "vanliga" resereportage, nej, det vore väl ingen Gardell-bok om det inte också samtidigt var väldigt naket och självutlämnande. Och tankeväckande. Och ibland provocerande.

De där bibelgrubblerierna då? Till viss del är det rena grekiskan för mig. Eller rena hebreiskan, kanske jag ska säga. Gardell bollar i dessa stycken med ord och deras betydelser samtidigt som han diskuterar bibelställen fram och tillbaka. Under några sidor är jag ganska borta, men jag kommer förstås igen till avslutningen, som består av ett par tre texter från "I mellanmjölkens land". Dessa, liksom boken i övrigt, håller för många läsningar.

Handbok för köksträdgården

Lena Israelsson
HANDBOK FÖR KÖKSTRÄDGÅRDEN
Fakta - Wahlström & Widstrand
[++]

Trädgårdsjournalisten Lena Israelsson är snudd på en institution i trädgårdssverige, när hon talar (eller skriver...) lyssnar vi odlare! Hennes tidigare böcker (Köksträdgården - det gröna arvet och Odla orientaliskt) har gjort stor succé och denna nya bok kommer säkert att bli lika populär. Handbok för köksträdgården är efterlängtad, det här är första gången på mycket länge som så här mycket information om köksväxtodling samlas på ett och samma ställe. Totalt beskrivs 90 olika slags grönsaker, 26 kryddväxter och 15 bärsorter, alltifrån bondböna och smörkål, kålrabbi och rotpersilja, björnrot och citronverbena till hallon, lingon och nypon med mera, med mera.

Den drygt 430 sidor tjocka boken består av fem delar: Komponera en köksträdgård, Odlingsmetoder och de tidigare nämnda avdelningarna för grönsaker, kryddor och bär. Det är nästan de där två första delarna som är mest spännande! I kapitlet om hur man på bästa sätt planerar och designar sin köksträdgård, skriver Lena Israelsson mycket inspirerande om hur man går till väga för att skapa sitt eget lilla paradis på jorden, ett paradis med soligt läge och god dränering...

Odlingsmetoderna i boken bygger dels på gammal kunskap, men också på de allra senaste forskningsrönen. En ekologisk inställning är en självklarhet, metoder som marktäckning, kompostering, gröngödsling och växelbruk beskrivs ingående. Att odla giftfritt blir glädjande nog allt mer populärt och Lena Israelsson gör det lätt för oss som vill gå denna naturliga väg. Under rubriken Växtskydd t ex, får vi lära oss det mesta om hur man skapar balans mellan insekterna, hur man gör sitt eget bekämpningsmedel och vad man ska ta sig till när skadedjuren kommer och hälsar på i trädgårdslandet.

Handbok för köksträdgården är en mycket vacker bok, kanske inget att ta med sig ut i ett jordigt trädgårdsland kanske, men väl sitta och bläddra i och njuta av på en solig uteplats. Den är mycket påkostad med vackert papper och sköna bilder och kostar förstås en rejäl slant. Står ditt val mellan denna och de två tunnare böcker som du kan få för samma summa, bör du absolut välja Lena Israelssons senaste bok, som är ett måste för alla odlare!

Mrs Dalloway

Virginia Woolf
MRS DALLOWAY
Roman - Albert Bonniers Förlag (Delfin)
[+]

I sin Delfinserie ger Albert Bonniers Förlag ut moderna klassiker, ungefär tio nya titlar varje år. Virginia Woolfs (1882-1941) bok om Clarissa Dalloway kom 1925 och var på sin tid nyskapande, med en modernt psykologisk och experimenterande teknik. Den kallas "stream-of-consciousness" och texten strömmar verkligen fram, med ett fascinerande "flyt". Inte helt lättläst kanske, men ändå väl värd ett (eller ett par) försök.

Vi får i boken följa mrs Dalloway en ganska så vanlig dag, med början på morgonen, då hon beger sig ut för att köpa blommor till sin fest som ska äga rum senare på kvällen. Författaren beskriver en vandring genom 20-talets London, ackompanjerad av klang från stadens alla klocktorn, där de stora uren obönhörligen tickar vidare mot dagens slut. Snabba men detaljerade porträtt tecknas också av personer i Clarissas närhet; den gamla kärleken Peter Walsh, dottern Elizabeth och hennes bittra lärare miss Kilman, men även av personer som till synes inte alls har med mrs Dalloway och hennes festförberedelser att göra. Bland dem finns den krigsskadade Septimus Warren Smith och hans italienska hustru, som så gott det går försöker tampas med makens allt värre hallucinationer. Kors och tvärs löper karaktärernas livsöden, trådar som vävs ihop eller löper sida vid sida.

Mitt bland alla tillbakablickar och skildringar av sinnesintryck och minnen finns blommiga metaforer, någon har vandrat genom livet som genom en okänd trädgård, en annan är som en lilja i vatten. Det talas om luktärter, blå hortensior och om dottern som är som en hyacint i sin skida av glänsande grönt, med endast en antydan av färg på knopparna, en hyacint som inte har fått någon sol. Virginia Woolf skriver om livet, om vänskap och om åldrandet och jag stryker under och funderar och läser och förundras över denna bok, en riktig klassiker.

Cigarettflickan

Carol Wolper
CIGARETTFLICKAN
Roman - Albert Bonniers Förlag
[0]

Ännu en bok i genren "framgångsrik singel-kvinna, vars biologiska klocka tickar allt högre, söker bek, ev f äkt. Svar t Desperat."? Nja, ungefär, men inte riktigt. Cigarettflickan har det där tuffa och frispråkiga, som vi väl förknippar med just denna genre och författaren har förstås en del teorier om man-kvinna i allmänhet och kärleken i synnerhet. Ironin flödar, men boken är också skriven med humor och distans.

Elisabeth West jobbar bland "det vackra folket" i det åldersfixerade Hollywood. Hon skriver manus som blir till actionfilmer, med måttlig framgång. Hennes namn syns aldrig i filmens förtexter och inte heller blir hon igenkänd på stan. Vad beträffar kärlekslivet, anser hon sig höra hemma på planeten Mars, till skillnad från de flesta andra kvinnor (?). One-night-stands t ex är helt okej och fria, kravlösa förhållanden är en självklarhet. Hon är en självständig kvinna som betraktas som "en av grabbarna" - på gott och ont.

Vid 28 års ålder har hon nu ändå kommit in i den fruktade "sjuårszonen", som hon kallar perioden mellan 28 och 35. Det är då man, enligt Elisabeth, som kvinna känner sig allt mer stressad att omedelbums sluta strula runt och istället leta rätt på Den Rätte, stadga sig och helst också föröka sig med honom. De eventuella kandidater som finns i hennes omgivning verkar nu bara ha ögon för de mycket unga och vackra bimbosar som staden kryllar av. Väninnorna, de flesta av dem i ungefär samma situation, ordnar blindträffar och kommer med uppmuntrande råd och visst finns det en och annan man som verkar lovande, men det vill sig liksom inte. Eller? Slutet på historien blir kanske inte riktigt som man tänkt sig...

Ya-Ya-flickornas gudomliga hemligheter

Rebecca Wells
YA-YA-FLICKORNAS GUDOMLIGA HEMLIGHETER
Roman - Albert Bonniers Förlag
[0]

Först och främst - de "gudomliga hemligheterna" är en slags väldigt omfattande klippbok, full av foton, brev, tidningsartiklar, biljetter och andra minnessaker. Och Ya-Ya-flickorna, det är Vivi, Caro, Necie och Teensy, som i 30-talets Louisiana bildar ett alldeles speciellt systerskap. Ya-Ya gör upp och följer sina egna regler, vilket inte direkt ses med blida ögon.

Ett av Ya-Ya-barnen, Siddalee Walker, teaterregissör och dotter till Vivi, nu i 60-årsåldern, behöver göra research inför sitt nästa projekt om kvinnlig vänskap. Vivi lånar motvilligt ut sin klippbok till dottern, som hon efter ett bråk egentligen helt har brutit med. Sida för sida rullas berättelsen om kvinnornas livslånga förbund upp och vi bjuds på vad som känns som riktiga ögonvittnesskildringar av livet i den amerikanska södern. Författaren skildrar olika händelser, som t ex Ya-Yas uppträdande vid en Shirley-Temple-tävling och hur det gick till vid premiären av succéfilmen Borta med vinden med skärpa och humor.

Men inte var det bara roligt, inte. Siddas uppväxt präglades till stor del av moderns alkoholism, av barnmisshandel och svartsjuka, Vivi själv hade det också rejält besvärligt som barn. Boken berättar vidare en del om den rasism och segregation som förekom i sydstaterna, men det blir liksom i förbifarten och vi får bara veta något litet om hur det påverkade människorna som levde i den verkligheten. För Sidda blir studierna av "de gudomliga hemligheterna" främst ett sätt att försöka komma underfund med sin och mammans komplicerade relation.

Ga-ga for Ya-Yas heter Rebecca Wells officiella webbplats, där det t ex finns möjlighet att läsa mer om författaren och kanske chatta en stund med Ya-Ya-febriga fans från hela världen. För såna finns det och det är inte svårt att förstå varför. Säg den kvinna som inte skulle vilja ha ett eget Ya-Ya-systerskap?

Små altare överallt

Rebecca Wells
SMÅ ALTARE ÖVERALLT
Roman - Albert Bonniers Förlag
[0]

På bomullsplantagen Pecan Grove i "The Gret Stet of Looisiana", bland en befolkning bestående av en tredjedel svarta, en tredjedel kajuner och en tredjedel baptister från bibelbältet lever familjen Walker; det är föräldrarna Vivi och Big Shep, barnen Siddalee, Baylor, Lulu och Little Shep samt det svarta paret Chaney och Wiletta, som arbetar hos familjen. Och ja, detta är förstås de personer vi känner igen från Ya-Ya-flickornas gudomliga hemligheter.

Författaren debuterade faktiskt med Små altare, den framgångsrika Ya-Ya... kom egentligen som nr två. Jag rekommenderar ändå att man läser böckerna just i denna omvända ordning. I Ya-Ya... var det lätt att dras med i och charmas av de fyra kvinnornas livslånga gemenskap, men när jag läser den här boken fastnar smaken allt detta underbara i halsen någonstans. Små altare fördjupar personporträtten på ett intressant sätt, vilket ger upphov till många tankar kring de båda böckerna.

Växelvis berättar barn och vuxna om konflikterna i familjen Walker, både små och stora får komma till tals, dels i återblickar från början av sextiotalet, dels i "nutid", det tidiga nittiotalet. Den tragiska och våldsamma historien om föräldrarnas stora svek rullas upp och skildringen av hur det är att växa upp med en alkoholiserad mor, känns trovärdig, kanske självupplevd? Stämningarna från Ya-Ya... med rasmotsättningar, familjebråk, fester, skratt och gråt skildras i bekant stil och gör denna bok läsvärd, särskilt, som sagt, om man tidigare har läst Ya-Ya-flickornas gudomliga hemligheter.

Flicka i hyacintblått

Susan Vreeland
FLICKA I HYACINTBLÅTT
Roman - Albert Bonniers Förlag
[+]

Vissa böcker fyller ungefär samma funktion som en vanlig chokladkaka. Snabbt och lätt klämmer man i sig innehållet när suget efter något sött och gott dyker upp. Det är smaskens medan det varar, men efteråt har man inga speciella minnen av det hela. Och så finns det den där riktigt fina chokladasken med ett blandat sortiment, vackert paketerad och som man då och då njutningsfullt tar en bit av. Flicka i hyacintblått tillhör den senare kategorin, en riktig liten pärla till bok.

I åtta berättelser får vi följa hur en särdeles vacker tavla byter ägare. Är den verkligen en äkta Vermeer? De mjuka konturerna och penseldragen stämmer in på den store mästaren och hans speciella personliga motiv finns även i denna tavla. Men varför har den i så fall hållits gömd under alla dessa år? Var finns äkthetsbeviset? Tvärs genom århundraden reser vi bakåt i tiden, från USA på 1990-talet till 1600-talets Holland. På vägen mot gåtans lösning får vi ta del av vitt skilda människoöden - en judisk familj försöker fira sin högtid i nazismens skugga, en man som genom tavlan minns sin ungdoms förlorade kärlek, en holländsk bondfamilj i färd med att rädda sitt hem undan översvämningen...

Gräshoppan

Barbara Vine
GRÄSHOPPAN
Thriller - Wahlström & Widstrand
[+]

Som Barbara Vine skriver som bekant Ruth Rendell psykologiska spänningsromaner (pseudonymen kommer från hennes andranamn, Barbara, och Vine var hennes danska mormors namn). Hon är en av mina absoluta favoriter och jag läser alltid hennes böcker med stor glädje. Gräshoppan är inget undantag, även om den kanske inte tillhör hennes allra bästa.

Clodagh, en kvinnlig elektriker med eget företag, bläddrar i sina gamla dagböcker och läser ännu en gång om en tragisk händelse som hon var med om i tonåren. Tillsammans med bäste vännen klättrade hon upp i kraftledningsstolpar, ett dyrt nöje skulle det visa sig. Vännen miste livet i en otäck olycka och Clodagh, som fick ta på sig skulden för detta, skickades till släktingar i London, för att "lägga allt bakom sig". Väl på plats i nya bostaden, var det meningen att Clodagh skulle studera vidare på högskola, något som inte alls fungerar som tänkt. I stället börjar hon tillbringa sina dagar tillsammans med ett gäng jämnåriga ungdomar som nattetid roar sig med att klättra omkring på taken i kvarteren runt omkring. En del av dem utnyttjar detta till att stjäla (folk på högsta våningen tror av någon anledning att det är riskfritt att lämna fönster och balkongdörrar öppna...), för andra, däribland Clodagh, är det bara ett spännande äventyr på hög höjd, en fortsättning på ungdomens bravader.

Det här är ingen snabb, hetsig action. I långsamt, ibland nästan outhärdligt, tempo rullas historien om Clodagh upp, i ständiga fram- och tillbakablickar, med historier som upprepar sig och med många märkliga sammanträffanden. Under en av utflykterna får gänget dessutom syn på något speciellt genom ett fönster och detta blir upptakten till en händelsekedja, som får stora konsekvenser för alla inblandade. Spännande, som vanligt mycket välskrivet, i en bra översättning av Ylva Stålmarck.

Adrian Mole 30 1/4 i cappucinoåldern

Sue Townsend
ADRIAN MOLE 30 1/4 I CAPPUCINOÅLDERN
Roman - Natur och Kultur
[0]

Dagboksgenren har de senaste åren vuxit sig allt större, med Bridget Jones i spetsen förstås. Men nu är Adrian Mole tillbaka och han är illa sur på Bridget och hennes framgångar. För vad har väl hon som inte han har?! I den första boken om Adrian var han 13 3/4, finnig och förpubertal, nu - ytterligare tre böcker senare - har han hunnit bli hela trettio år. I mångt och mycket står han fortfarande och stampar på samma ställe. Den litterära karriären lyser alltjämnt med sin frånvaro, ingen förläggare, tv- eller radioproducent verkar vara det minsta intresserad av vare sig seriemördarkomedin Den vita skåpbilen, radiosåpan Den kungliga familjen Archer eller något annat som Adrian skriver. Och inte har han direkt kommit ungdomskärleken, den vackra Pandora Braithwaite, numera parlamentsledamot, speciellt mycket närmare heller.

Inte ens jobbet är någon utmaning. Adrian tjänar sitt uppehälle på att öppna konservburkar och vispa ihop lagom klimpig vaniljsås på den originella restaurangen Kreti & Pleti, specialiserad på otrevligt bemötande och äcklig mat. Men en dag händer det ändå något som kanske kan innebära en ljusning för otursförföljde Adrian. Han får helt oväntat ett spännande erbjudande om att bli tv-kock i programmet Asgott. Ja, det handlar om inälvsmat, den nya trenden, helt PK, enligt Pajkastarproduktioner AB. Stor succé. Eller?

Eftersom millenniet går mot sitt slut (dagboksanteckningarna börjar i april 1997), får Adrian även tillfälle att fundera över sakernas tillstånd i världen i allmänhet och i England i synnerhet. Det är härlig satirisk humor på hög nivå, i samma stil som i de tidigare dagböckerna. Ett par riktiga överraskningar väntar emellertid på Adrian, saker som förmodligen kommer att påskynda hans egen utveckling till slut. Men vad det är, avslöjas förstås inte här, det måste du läsa om själv.

En tripp till Indien

William Sutcliffe
EN TRIPP TILL INDIEN
Roman - Forum
[+]

Tänk dig att du mixar en del Alex Garlands Beach med en del Jerome K Jeromes Tre män i en båt - då får du något i stil med En tripp till Indien. Miljön är exotiskt indisk och humorn underbart engelsk, vilket visade sig vara en lyckad kombination. En tripp till Indien (Are you experienced? på originalspråket) är författarens andra bok, men den första som blivit översatt till svenska (av Ola Klingberg - mycket bra!).

Särskilt erfaren är nu inte bokens huvudperson Dave och han har väl egentligen inga större planer på att bli det heller, annat än inom ett visst område... För honom finns endast en anledning till denna tremånadersresa, nämligen bäste kompisens snygga flickvän Liz. Hon vill resa till Indien för att finna sig själv, Dave följer med för att finna Liz. Nu går det inte riktigt som han har tänkt sig, Liz är alltför inriktad på att skaffa sig positiv karma och deras vägar skiljs åt i det stora landet.

Dave utvecklas trots allt, från att ha varit en sarkastisk nykomling till vad han själv anser vara en "riktig resenär". En bit in i handlingen träffar Dave på författaren själv, för visst är den engelska journalisten på tåget identisk med Mr Sutcliffe himself. Ett par rejäla verbala snytingar delas ut till det nya flumresandet i allmänhet och till Dave i synnerhet. Njutbart! Orkar du bara släpa med dig en enda bok till hängmattan i sommar, tycker jag att du ska välja den här. Fast om du själv tänker dig en tripp till Indien, bör du förmodligen leta rätt på något annat läsbart. Skildringen av en svårartad magsjuka är bland det äckligaste jag läst och den som vågar äta en indisk lammburgare efter att ha läst detta, den skulle jag vilja se! Eller inte.

Snabba pengar

Jenny Siler
SNABBA PENGAR
Thriller - Forum
[0]

Jepp, snabba pengar, det är vad Allie Kerry, från Key West, Florida, helst av allt vill ha. Allie är en moderlös - och i bokens början blir hon även faderlös - kurir och f d missbrukare. Lagligt eller olagligt spelar ingen större roll, hon levererar precis allt utan att ställa några frågor. Hon är upplärd av sin far, en alkoholiserad Vietnamveteran, och fick tidigt hjälpa till i familjeföretaget, dvs följa med på hans smuggelturer i natten. Allie har alltid hört hemma i den undre världen och när hon stöter på kärnfamiljer, med "stirrande, knubbiga barn", alla "klädda i skidtröjor i gräsliga neonfärger", mammorna i "blonderat och tuperat hår", finner hon dem deprimerande och frånstötande. Hon funderar över vilka hemliga knep de tar till för att klara av sina liv, i sina rymliga förortskök och på sina trista arbeten. Själv är hon aldrig så övertygad om att hon valt rätt karriär som vid dessa tillfällen.

Vad som först verkar vara ett ganska vanligt uppdrag, fast med väldigt bra betalt, utvecklas (förstås) till något mycket större, en historia med förgreningar ända upp i samhällets toppar (förstås). Allie hamnar i skottlinjen, minst sagt, och tvingas fly för livet. Vem är det som är ute efter henne? Och varför? Efter en ganska seg inledning tar det sig mot mitten och slutet, när kulorna börjar vina och tempot trappas upp. Jenny Silers debut är en mörk, tuff och cynisk road-movie-bok om en sådan kan föreställas.

Förresten - vilket missvisande bokomslag (se bild uppe till vänster)? Enda gången Allie överhuvudtaget ser sig i spegeln, är när hon inspekterar sitt misshandlade ansikte: Underläppen är sprucken, svarta asfaltsklumpar har fastnat i hakan (...) och skärsåret i kinden skulle troligen behöva sys. Jag petar ut ett par glasskärvor ur såret och skrapar bort lite torkat blod med nageln. Låter detta som en kvinna som skulle bry sig om att applicera mascara i bilen? Va? Va?

Berättelser från vidderna

Annie Proulx
BERÄTTELSER FRÅN VIDDERNA
Noveller - Forum
[+]

Annie Proulx är en pristyngd amerikansk författare (Pulitzerpriset, National Book Award), hon betraktas som en av de absolut främsta i USA idag. Jag tyckte nog att hennes tidigare Sjöfartsnytt och Dragspelsbrott var i allra mastigaste laget, så jag föredrar faktiskt författaren i detta mindre formatet. Berättelser från vidderna innehåller elva noveller, alla med väldigt spännande titlar, som t ex Den halvflådda ungtjuren, Världens tuvgräsände och Nio mil till bensinpumpen. Alltihop inleds med ett citat från en pensionerad ranchägare i delstaten Wyoming, där novellerna utspelar sig: Verkligheten har aldrig varit till någon större nytta här ute.

Det är en kärv och osentimental miljö som verkar föda ungefär likadana människor, även om undantag självklart finns. Här ute på den stora, ödsliga och vindpinade slätten, i skuggan av Klippiga bergen, kämpar fattiga och hårt arbetande boskapsuppfödare och deras familjer för brödfödan. Vardagen är ofta väldigt drastisk, Annie Proulx berättar med känsla om våldsam död, passionerad kärlek och ofantlig ensamhet.

Författarens alldeles speciella språk, en otrolig berättarglädje tillsammans med de mer eller mindre fantastiska upplevelser som bokens personer råkar ut för, tar bokstavligt talat andan ur mig. Det är så vackert, samtidigt så fult, men fantastiskt och mycket starkt. Helt klart läsvärt!

Tulpanfeber

Deborah Moggach
TULPANFEBER
Roman - Forum
[+]

Under några år på 1630-talet drabbar en märklig åkomma invånarna i Amsterdam. Tulpanfebern härjar, lökar säljs för fantasisummor medan de ännu ligger kvar i jorden. Snabba förtjänster utan någon större ansträngning lockar människor ur alla samhällsklasser, den fattige blir rik och den rike ännu rikare - en enda lök säljs för så mycket som sex vackra hästar, tre oxhudsläglar med vin, ett dussin får, två dussin silverbägare och en havsmålning av Esaias van de Velde.

Den förmögne köpmannen Cornelis Sandvoort är en av dem som med framgång spekulerar i ovanliga tulpanlökar. För att bevara all sin härlighet till eftervärlden, beslutar han sig för att låta måla ett porträtt av sig själv och sin unga, vackra hustru Sophia. Hon är till en början inte lika förtjust i idén, en inställning som snabbt förändras när hon träffar konstnären för första gången. Jan van Loos är fattig men begåvad, även inom kärlekens område. Med Sophia inleder han ett hett förhållande som ska visa sig bli lika ödesdigert som den allt mer sviktande tulpanmarknaden.

Deborah Moggach har tidigare skrivit flera romaner och dessutom noveller, tv-serier och artiklar. (Själv har jag tidigare läst en ganska underhållande Stand-in, om den okände skådespelerskan som får chansen att vara ersättare för en stor filmstjärna.) Hennes senaste roman är mustig som de välkända hollänska tavlorna från samma tidsperiod, färgsprakande, men nyanserad. Tulpanfeber är visserligen en passionerad kärleksroman, men den har en intressant besk bismak av svek och girighet och resultatet blir inget "vanligt" triangeldrama. Tragikomisk och lite klurig sådär bjuder den på spännande sträckläsning. Filmrättigheterna till Tulpanfeber är enligt obekräftade uppgifter sålda till ingen mindre än Steven Spielberg, men vänta inte på filmen - läs boken redan nu!

På Orientexpressen intet nytt

Magnus Mills
PÅ ORIENTEXPRESSEN INTET NYTT
Roman - Forum
[+]

Du vet den där obehagliga drömmen där man springer runt för att försöka hinna med något, men man vet inte riktigt vad, bara att man måste och det aldrig tar slut, tiden tickar iväg och man verkar inte ha några som helst möjligheter att nå målet... Huvudpersonen i Magnus Mills nya roman befinner sig i en liknande situation, med den skillnaden att detta är i vaket tillstånd.

Efter den kombinerade mc- och campingsemestern valde han att stanna kvar på Hillhouse Camping när de andra turisterna begav sig hemåt. Det föll sig helt naturligt att han då kunde hjälpa campingägaren Parker med lite småjobb här och där, han hade ju egentligen inget annat för sig. Visserligen är han ju på väg till Asien för att göra den där drömresan, titelns Orientexpress, men det kan ju alltid vänta ett litet tag. Att sedan Mr Parker alltid verkar hitta något nytt arbete som måste utföras, hade han kanske inte räknat med. Vår berättare snärjs allt mer fast i det nät som utgörs av löften, viljan att vara till lags, skuldkänslor, pengar och inte minst den lokala puben och dess dartlag.

Jag kunde helt enkelt inte lägga undan den här boken, jag var tvungen att få veta hur det här skulle sluta. Under tiden fick jag i mig en rejäl dos svart humor och många tänkvärdheter, det här är bra. Magnus Mills har blivit mycket omskriven och lovordad för sin första bok Stängslet. Då arbetade han fortfarande (som 45-åring) som busschaufför i London, men man kan anta att han efter nomineringarna till de prestigefyllda litterära utmärkelserna Bookerpriset och Whitbreadpriset, lade den karriären på hyllan.

Lögnens lov

Patrícia Melo
LÖGNENS LOV
Thriller - Albert Bonniers Förlag
[+]

José Guber, författare av storsäljande kioskdeckare, besöker det kommunala serumterapiinstitutet (bara tanken på ett sådant...) för att göra research inför sin nästa bok. Där möter han, mitt bland alla otäcka ormar, Fulvia Melissa. Hon är en kraftfull kvinna, som med ett enkelt handgrepp vrider nacken av kaninen innan hon stoppar den i den hungriga, tre meter långa, anakondans gap. Fulvia tar José med storm, Fulvia avgudar ormar, José avgudar Fulvia och detta utvecklas till en annorlunda och spännande mordhistoria i ett högt tempo.

Fulvia Melissa vill nämligen bli av med sin make som, enligt vad hon uppger, misshandlar henne dagligen. Visst kan José väldigt många bra knep när det gäller att ta livet av någon, deckarförfattare som han är? Tillsammans gör de upp en plan för makens undanröjande och självklart spelar ormar en betydande roll i denna plan.

Svart humor och exotisk brasiliansk miljö är goda kryddor i den här berättelsen. Och eftersom nu förlaget säljer boken (med fantastiskt omslag av Annika Lyth) under devisen "Upptäck till lågt pris", tycker jag absolut att du ska göra det. Upptäck, alltså! Lögnens lov är Patrícia Melos tredje bok, men den första på svenska. Jag ser väldigt gärna att fler översätts, det här var en trevlig bekantskap.

Kalken och svärdet

Glenna McReynolds
KALKEN OCH SVÄRDET
Roman - Wahlström & Widstrand
[0]

Om man inte är så fantasy-van (min tidigare läsning i denna genre inskränker sig till Diana Gabaldon och Tolkien, ungefär) och därför tror sig behöva någon slags startsträcka för att vänja sig vid drakar, demoner, profetior, svart magi, gnistrande grottor och älvfolk, kan denna bok vara en bra början. Den utspelar sig i 1100-talets Wales och börjar som en historisk roman, även om den tar igen detta mot slutet. Då var jag redan så inne i boken att jag tyckte att det mesta gick för sig. ..

Den unga Ceridwen ab Arawn, dotter till lord och lady av Carn Merioneth, blir som barn föräldralös, när borgen de bor i invaderas, plundras och till sist bränns ner. Tillsammans med sin tvillingbror flyr hon undan förföljarna till ett tryggt och säkert kloster. Fjorton år senare måste hon återigen fly - sonen till mannen som mördade hennes föräldrar har beslutat att hon ska bli hans unga brud. Han vet att Ceridwens mor var en mäktig druidprästinna och vill nu att dottern ska hjälpa honom att släppa lös de drakar som vilar djupt ner i grottorna under Carn Merioneth.

Denna gång leder flykten till att hon hamnar som fånge i ett mystiskt torn på ett slott, hennes fångvaktare blir den fruktade trollkarlen Dain Lavrans, som är bokens manlige huvudpersonen. Denne skeptiske och cyniske magiker är en värdig hjälte. Han har "någon gåva för synskhet", men vet väl med sig att det mesta av hans trollkonster är just konster samt en stor dos vanlig kemi. (Hans fyrverkerier t ex, som väcker sådan beundran, är inget annat än kådpaket som brinner i olika färger när de kastas på elden.) Hans hjältinna Ceridwen är inte lika tydligt skildrad, hon gör ett ganska mesigt och tomt intryck, som faktiskt förvånade mig. Det är svårt att förstå varför hjälten blir så dragen till henne. Så får det väl inte vara, inte ens i fantasy-romance?

Tyvärr är språket i Kalken och svärdet lite uppstyltat och/eller översättningen klen. Det blir inte riktigt samma "flyt" i läsningen som i t ex Diana Gabaldons böcker. Ibland får jag till och med gå tillbaka och läsa om för att förstå. Boken ger ändå en stunds god underhållning och när den andra delen i serien, Dream Stone på originalspråket, ges ut kommer jag säkert att läsa den. Det kunde vara trevligt att träffa den där magikern igen...

De som dör först

Alexandra Marinina
DE SOM DÖR FÖRST
Thriller - Wahlström & Widstrand
[0]

Böckerna om Anastasia Kamenskaja, kriminalkommissarie vid Moskvapolisens våldsrotel, är populära - jag hittade en uppgift om 20 miljoner läsare och översättning till fjorton språk. 1999 kom första boken, Mördare mot sin vilja, på svenska och författaren Alexandra Marinina, själv kriminolog med överstelöjtnants grad inom polisen, kallas för rysk deckardrottning. Hon anses vara den största litterära exporten sedan Tolstoj och i en undersökning bland ryska kvinnor nyligen, rankades hon som en av de kvinnor som har störst samhällsinflytande i landet. Man blir onekligen förväntansfull.

Det tar en stund att vänja sig vid att platser heter saker som Chorosjovo (en stadsdel) och Sjeremetievo (en flygplats), att man åker tunnelbana på Serpuchovolinjen, att personerna heter Lovinjukov, Dmitrij och Zatotjnyj och jobbar på ställen som Ministeriet för medeltung verkstadsindustri och Sovincenters protokollsektion. Halvvägs in i boken snurrar fortfarande alla ryska namn i skallen på mig, jag har inte fått något direkt grepp om intrigen och vem är egentligen vem? Språket känns ibland gammaldags, folk är "lumpna" och bär sig "tarvligt" åt, men vad vet jag, kanske talar man så i Ryssland? Hjältinnan är i alla fall tuff och oerhört intelligent. En arbetskamrat säger att i Anastasias sällskap "blir män intellektuellt impotenta av rädsla för [hennes] hjärna"! Att hon sedan varken bryr sig varken om matlagning eller mode, utan tar sig en påse ostbollar framför datorn och ständigt går klädd i jeans och gympaskor, känner man ju igen från "deckarsystrarna" Kinsey Millhone, Barbara Havers och V.I. Warshawski. Det är precis som det ska vara, alltså!

Intrigen då? Som sagt, lite svårt att få grepp om de inblandade personerna, något invecklat, men boken saknar för den skull inte spänning, tvärtom. Jag gillar dessutom Anastasia och flera av de andra personerna i boken, t ex fästmannen och den blivande svägerskan och jag träffar dem gärna igen. Störst behållning hade jag ändå av de glimtar man får av hur det är att leva i dagens Ryssland, av de sociala klyftorna, med ekonomisk brottslighet, korruption och maffia på ena sidan och myndigheter med knappa resurser och de vanliga människornas vardagsliv på den andra.

På dina bara knän

Ann-Marie MacDonald
PÅ DINA BARA KNÄN
Roman - Natur och Kultur
[++]

Vid tiden runt sekelskiftet kommer James Piper, en ung pianostämmare med framtidsplaner, till New Waterford, ett litet gruvsamhälle på den kanadensiska ön Cape Breton. Stor skandal blir det när han tillsammans med den knappt tonåriga Materia rymmer för att gifta sig. I familjen föds så småningom fyra systrar, den musikaliskt begåvade Kathleen, den fanatiskt religösa Mercedes, den upproriska och självdestruktiva Frances och den halvt handikappade Lily. Deras öden och äventyr är av det mer ovanliga slaget och det är fängslande från första sidan.

I denna släktsaga, som lånat vissa drag av klassikern Kejsarn av Portugallien, men även påminner om Gabriel Garcia Marquez sprakande släktkrönikor, följer vi familjen Piper fram till 1950-talet, genom olika epoker, världskrig, ekonomiska kriser och mer personliga katastrofer. Musiken spelar en stor roll i boken. Stämningar och känslor liksom tonsätts med hjälp av blå blues, rökig jazz, arabiska vaggvisor och sträng opera. En musikalisk bok, alltså, men även en bok full av dofter och smaker. Och så handlar det en hel del om kärlek, om obesvarad, hemlig, olämplig kärlek och till och med den allra mest förbjudna kärleken. Det är emellanåt riktigt obehagligt...

Detta är MacDonalds romandebut, tidigare har hon bland annat skrivit dramatik. Berättartricken är många och som läsare kastas man än hit, än dit, men man följer med i svängarna med glädje. En riktigt levande översättning av Ingvar Skogsberg bidrar till att göra detta till en läsupplevelse av absolut högsta klass!

Ormbäraren

Unni Lindell
ORMBÄRAREN
Kriminalroman - Forum
[0]

Epitetet deckardrottning, är vi inte rätt trötta på det nu? Unni Lindell sägs i alla fall vara Norges nya och för tillfället hetaste. Hennes bok Ormbäraren kom ut redan 1996 och inleder en trilogi med kriminalkommissarie Cato Isaksen som huvudperson. Den andra boken, Drömmefangaren, kom förra året och den tredje, Sörgekåpen, gavs helt nyligen ut i Norge.

Cato Isaksen har ett ganska problematiskt privatliv. Frånskild med två tonårssöner lever han nu tillsammas med sin nya yngre kvinna och början på "andra kullen", den lille sonen. Han slits mellan de båda familjerna, samtidigt som han hamnar mitt i en besvärlig mordutredning. Stressen på honom blir hård, distansen blir allt svårare att hålla.

Ormbäraren är en otäck historia, där alla de nödvändiga (?) ingredienserna finns med: trött polis, iskall seriemördare, komplicerad mordgåta, vass samhällskritik, lagom tjatiga och krävande familjer, dramatisk upplösning. Unni Lindell sägs skriva poetiskt och det må så vara. Själv önskar jag ibland att boken redigerats hårdare, det finns tillfällen då beskrivningarna av vad som finns på ett visst tidningsomslag, hur en polisman tar upp ett paket tuggummi, öppnar det, stoppar ett tuggummi i munnen etc, blir väl detaljerade för min smak. När jag läser att alla tre böckerna om Cato ska filmas, blir jag inte ett dugg förvånad, för det här känns ibland som att läsa just ett filmmanuskript, på gott och ont. Men det är spännande och välskrivet och jag läser därför gärna de återstående delarna i trilogin om kriminalkommisarie Isaksen.

Dra

Simon Lewis
DRA
Roman - Albert Bonniers Förlag
[0]

Pust! Snabb och säker, rappt berättad och kryddad med en rejäl dos svart humor är den här debutromanen, just en sån bok man gärna läser i ett enda långt svep. Det börjar (och slutar...) med scener helt i stil med filmen "Lock, stock and two smoking barrels", dvs tuffa uppgörelser bland skummisar i Londons undre värld. Överhuvudtaget är den här historien "filmiskt" berättad, det är lätt att se personer, miljöer och situationer framför sig när man läser och möjligen kan även denna bok bli film, likt Alex Garlands Beach, som den för övrigt också jämförs med. Likheten ligger väl i att de båda böckerna skildrar den nya tidens resande i Asien med ett par tre ungdomar i huvudrollerna.

Boken berättar om Lee, en småfifflare som jobbar som städare på en sjabbig klubb i London, om Sol, en svart fotograf som ser det mesta genom sitt objektiv och om Vix, en ung tjej som inte riktigt kommer överens med sina föräldrar. På grund av olika orsaker har de alla tvingats "dra" från hemlandet England, det blev plötsligt ganska ohälsosamt att stanna kvar.

Handlingen består i att resvägarna (av en slump...?) då och då korsas på olika platser. Ett par av personerna råkar på varandra i ett pulserande och folkmyllrande Hong Kong vid tiden för överlämnandet till Kina. Ytterligare andra lär känna varandra i en hydda någonstans på Goas stränder. Intrigen är ganska klurig, förvecklingar saknas inte och det är spännande a la thriller. En lättläst och mycket underhållande reseskildring!

Den vita massajen

Corinne Hofmann
DEN VITA MASSAJEN
Dokumentär - Wahlström & Widstrand
[0]

Vissa kärlekshistorier är dödsdömda från början och i det här fallet kan man redan på bokens omslag läsa att Corinne Hofmann faktiskt till slut lämnar sin stora kärlek i Kenya och beger sig hem till Schweiz igen. Trots att man på förhand vet "hur det går", saknas inte spänning, den här fängslande boken sträckläser man! Rakt upp och ner och väldigt sakligt berättar Corinne om hur hon, en ung och framgångsrik affärskvinna helt oväntat drabbas av den stora passionen, när hon är på solsemester med sin fästman.

Föremålet för hennes beundran, som gränsar till besatthet, är Lketinga, en lång och vacker massajkrigare och hon beskriver det som att blixten slår ner i henne, när hon möter hans mörka blick under en båttur. Lketinga, som varken kan läsa eller skriva, lever under knappa förhållanden ute i den afrikanska bushen i en liten primitiv hydda tillsammans med sin mor. Corinne lämnar verkligen allt för hans skull, sin familj, sin affärsrörelse, ja, hela sitt trygga europeiska liv. Trots alla kulturella olikheter, gifter de sig och så småningom får paret en dotter, Napirai.

Dottern blir till slut den avgörande anledningen till att Corinne efter fyra år som massajhustru lämnar sitt älskade Afrika. Visst kan man dra paralleller till en annan känd bok på samma tema, Betty Mahmoodys Inte utan min dotter, men några egentliga likheter finns faktiskt inte. Corinne strävar på vid sidan av sin krigare, hon vill verkligen få förhållandet att fungera och fler gånger än jag kan räkna, häpnar jag över hennes uthållighet. Det här är en spännande och respektfull verklighetsskildring av hur livet kan se ut hos massajstammen, enkelt och osentimentalt berättad.

Som rosor i december

Kristin Hannah
SOM ROSOR I DECEMBER
Roman - Albert Bonniers Förlag
[-]

Att sjunka ned i bästa läsfåtöljen för en stunds smarrig Romance-läsning är ju aldrig fel. Denna bok har fått bra recensioner i sin genre och betraktas till och med som författarinnans stora genombrott. Det börjar ganska dramatiskt. Just precis samma dag som Annie vinkat av dottern på väg till utlandsstudier, får hon veta att hennes man efter ett långt äktenskap vill ha skilsmässa på grund av en ny, yngre kärlek. Chockad flyr Annie tillbaka till barndomsstaden. Där återförenas hon med sin första stora kärlek, polismannen Nick, som nu är änkling med en liten dotter.

Alla förutsättningar för den där speciella kittlande läsupplevelsen tycks alltså finnas, men det blir lite långt, lite svamligt och lite för många beskrivningar i stil med "regndropparna föll som silvertårar mot marken". Klarar du detta så okej, men annars gör du bättre i att läsa om en LaVyrle Spencer.

Våra fäders hus

Andrew O'Hagan
VÅRA FÄDERS HUS
Roman - Wahlström & Widstrand
[0]

Den en gång så kraftfulle och mäktige "Mr Bostad", Hugh Bawn, har inte långt kvar. Sjuk och eländig ligger han och hostar i sin säng, högt uppe på artonde våningen i ett av de hus han själv var med och byggde under sin storhetsperiod. En gång var detta ett mönsterområde i Glasgow, dessa bostadstorn, skyskrapor, "high-techinspirerade slott i luften" var det allra senaste i bostadsväg. Nu, ett par årtionden senare, har glansen mattats betydligt. Fasaderna är slitna och nedklottrade, husen har drabbats av fukt och mögel och det ryktas om byggherrar som tog genvägar, som använde sig av undermåligt material, som lät sig mutas.

Barnbarnet Jamie, som är i trettioårsåldern, kallas hem för att finnas vid farfaderns sida denna sista tid. Jamie är arkitekt, han har "ärvt" Hughs drömmar om att kunna bygga billiga och bra bostäder åt Skottlands arbetarklass. Nu är tiderna andra och tillvägagångssätten skiljer sig radikalt åt. Det som Hugh en gång byggde, måste Jamie nu riva ner. Symboliken är tydlig.

Fyra generationer av familjen Bawn skildras, med starka porträtt, men mjukt och eftertänksamt, svart men ändå med humor. Språket är något alldeles extra, i Storbritannien var Våra fäders hus, författarens debutroman, en av förra årets mest uppmärksammade böcker. Parallellt växer också bilden av Skottland och dess historia fram. Jag läser boken med några av de sista sidorna i ett fast tumgrepp. Där finns nämligen noter till svenska översättningen, välkommet om man inte är så bekant med den skotska kulturen.

Everest

Lene Gammelgaard
EVEREST - Att besegra berget och berget inom dig
Dokumentär - Forum
[0]

Lungödem, förvirring, delirium, irrationellt beteende, huvudvärk, dålig aptit, illamående, kräkningar, hjärnödem, förfrysningar, höjdhosta, andfåddhet, kvävningsanfall nattetid, svaghet, utpräglad trötthet... Att bestiga Mount Everest, 8 848 m över havsytan, är sannerligen ingen picknick! Stora hälsorisker är förknippade med det här äventyret, högst fem dygn klarar människan att vistas på så här hög höjd. Oddsen att ta sig helskinnad hela vägen upp och ner igen, är väl bara sådär. Fram till 1996 hade 615 personer bestigit Mount Everest, 142 av dessa kom aldrig ner igen. Naturens makt uppe på berget är stark, i boken nämns bl a 'whiteout', ett väder då snörök och dimma gör det omöjligt att se något alls.

Nej, att ge mig på att bestiga ett berg, hur stort eller litet det än må vara, vore väl det allra sista jag skulle kunna tänka mig att göra! Därför var det spännande att slå sig ner för att läsa danskan Lene Gammelgaards bok om hur hon som första skandinaviska kvinna besteg världens högsta berg, Mother Goddess of the World, i maj 1996. Jag tänkte mig att kanske skulle jag äntligen få svar på mina frågor om vad det egentligen är som driver de här människorna.

Om man aldrig testar sina gränser, hur ska man då kunna veta vilka de är? skriver Lene i förordet. Mottot "To the summit and safe return", till toppen och välbehållen ner, upprepar hon hela tiden, som en mental träning, från det att hon börjar med sina förberedelser för resan, tills hon till slut står där uppe på toppen. Vi får genom hennes dagboksanteckningar följa äventyret från start till mål. Språket är personligt, Lenes anteckningar verkar knappt ha blivit redigerade alls och hon berättar rakt på sak och nästan helt osentimentalt om de mest fruktansvärda saker. Jag kommer på mig själv med att tänka att vore det här en roman, skulle allt ha skildrats väldigt annorlunda. Nu är det istället en dokumentär, en ögonblicksskildring, skriven av någon som faktiskt var där när det hände och det är där som bokens värde ligger. Fast jag förstår fortfarande inte tjusningen med bergsklättring...

Låtsasleken

Joy Fielding
LÅTSASLEKEN
Roman - Norstedts Förlag
[0]

Vad är det egentligen med den här författaren och hennes eviga pooler, blir min första fundering när jag börjar läsa Joy Fieldings senaste roman. I de flesta av hennes andra böcker har nämligen hjältinnan, precis som Mattie Hart i den här boken, plaskat omkring därhemma i en tjusig swimmingpool. Tidigare teman har också påmint en hel del om varandra: i psykologisk thrillerform skildras hur den kvinnliga huvudpersonen alltmer förlorar kontrollen över sitt liv. Det kan vara på grund av en otrogen make, andra besvärliga problem i hemmet, en otäck förföljare, inbillad eller verklig, eller ibland alltihop på en gång.

Låtsasleken innebär ändå en viss utveckling om man jämför med tidigare böcker, eftersom ett nytt "överraskningsmoment" förs in i handlingen. Mattie får inte bara tampas med en otrogen make, nej, dessutom får hon besked om att hon lider av en obotlig sjukdom. Maken Jake, framgångsrik advokat med fördelaktigt utseende, återvänder hem från senaste älskarinnan med svansen mellan benen, för att vara Mattie till stöd och hjälp under vad som kan vara hennes allra sista månader i livet.

Om man bortser från vad jag tycker är vissa brister i logik och sammanhang, bjuder boken på bra och lättläst underhållning, en del eftertanke och kanske till och med lite snyft, om du är lagd åt det hållet. Gillar du sedan tidigare Joy Fielding, lovar jag att du inte blir besviken på hennes senaste.

Exlibris - En vanlig läsares bekännelser

Anne Fadiman
EXLIBRIS - EN VANLIG LÄSARES BEKÄNNELSER
Essäer - Albert Bonniers Förlag
[+]

Tänka sig. Jag, en för det mesta väldigt hövisk bokälskare (s 47), lockas av denna bok till att göra markeringar i marginalen. Visserligen i blyerts och ganska svagt, men ändå. Till att vika hundöron (s 50) har jag ännu en bit, men det är förmodligen inte långt borta. Ytterligare ett par genomläsningar av kapitlet "Gör aldrig så med en bok" och jag är där.

Med ett förtjust och igenkännande leende på läpparna läser jag denna utsökt vackra tillika lysande översatta bok (formgivning: Birgitta Emilsson, översättning: Gertrud Hemmel). I arton charmiga och roliga essäer skriver Anne Fadiman, amerikansk journalist, om sin livslånga kärlek till böcker och språk, om fröjden med flerstaviga ord (s 23), om obotliga korrekturläsare (s 87), om antikvariat, bokmalar, högläsning, bokhyllor... ja, praktiskt taget det mesta i litteraturens värld behandlas i Exlibris.

Jag har egentligen bara en sak att säga: köp den här boken, markera i marginalen, skriv dit dina kommentarer till texten, använd den och framför allt - älska den!

Räkenskapens dag

Colin Dexter
RÄKENSKAPENS DAG
Roman - Norstedts
[0]

Det här är författarens trettonde och absolut sista kriminalroman om kommissarie Morse, berättar förlaget på bokens omslag. 1975 kom den första, Sista bussen till Woodstock, så visst kan det vara med ålderns rätt han drar sig tillbaka, den gode Morse. Men jag vill inte! Han får inte! Boken igenom maler samma tanke i huvudet på mig, tänk om... han är ju lite till åren och visst har han slarvat med både sprit och medicin och mat... tänk om han...nej, men om... och vad ska parhästen Lewis i så fall göra då? Efter tolv böcker, ett antal noveller och flera tv-serier med skådespelaren John Thaw, har jag onekligen blivit riktig fäst vid den gamle enstöringen.

Själva intrigen är ganska ointressant. Nya anonyma tips har kommit in angående ett gammalt mord, som trots polisens ansträngningar aldrig löstes. Morse hade tidigare hand om utredningen och polischef Strange tycker att han, Morse, trots att han egentligen håller på att återhämta sig från en tids sjukhusvistelse, gott kan ta tag i fallet igen. Och det gör han förstås, varvid en del ganska obehagliga hemligheter avslöjas om både den ene och den andre...

Sista boken om Morse läser man således inte för att handlingen, brottet eller ens de andra karaktärerna är så särdeles intressanta. Räkenskapens dag läser man som ett bokslut och det går inte att låta bli att mellan raderna tänka dystra tankar som att aldrig mer ska kommisarie Morse tjata sig till ett par öl på någon pub medan Lewis vackert får sitta där med sin apelsinjuice. Aldrig mer ska han bli handlöst - fast på avstånd - förälskad i de kvinnliga misstänkta brottslingarna. Aldrig mer ska han koppla av hemma tillsammans med Wagner på maxvolym och ett välfyllt glas ljus Glenfiddich i näven. Aldrig mer ska hans briljanta slutledningsförmåga lösa till synes helt omöjliga fall. Slut och finito. Nu återstår bara en förhoppning om fortsatta äventyr för Lewis. Varför inte tillsammans med nye assistenten Dixon? Vi får väl se.

Timmarna

Michael Cunningham
TIMMARNA
Roman - Albert Bonniers Förlag
[+]

Först: för att få någon riktig behållning av den här boken, bör du absolut ha läst "förlagan". Timmarna bygger nämligen helt på Mrs Dalloway av Virgina Woolf och det är just detta som är så intressant. I Timmarna förs tre parallella handlingar fram samtidigt, växelvis. De tre "novellerna" utspelar sig under tre skilda tidsepoker och var och en berättar om en kvinna, under en dag i hennes liv. Dessa tre kvinnor tycks först inte ha något gemensamt, men allt efter man läser, vävs deras liv samman, länkas ihop på ett mycket speciellt sätt. De olika handlingarna framstår som variationer på ett och samma tema - allt rör sig på något vis runt Virginia Woolf. Personer och namn från Mrs Dalloway dyker upp i Timmarna och det blir flera aha-upplevelser under resans gång.

Laura Brown är en ung hemmafru, som en dag under det sena fyrtiotalet lämnar sitt förortshem under några timmar för att få läsa ut Mrs Dalloway. Hon tar in på hotell, läser och drömmer om att aldrig återvända igen. Förlagsredaktören Clarissa, med smeknamnet Mrs Dalloway, lever i New York på sent 1990-tal. Vi följer henne när hon förbereder en storstilad fest för sin älskade vän, en poet som är döende i aids. Och så skildrar författaren även en dag i Virginia Woolfs eget liv på tjugotalet, när hon som bäst jobbar med boken som så småningom ska bli hennes mest kända - Mrs Dalloway.

Låter det rörigt? Det är det inte, dock spännande och utsökt välskrivet. Timmarna fick 1999 års skönlitterära Pulitzerpris och PEN/Faulkner Award, den har sålts till över 20 länder och dessutom finns det ett filmkontrakt, som jag hoppas kan bli verklighet.

Amandas bröllop

Jenny Colgan
AMANDAS BRÖLLOP
Roman - Natur och Kultur
[0]

Vi som gillar den speciella "Bridget-Jones-genren" tycker om det här. Förlaget drar dessutom paralleller till filmerna "Fyra bröllop och en begravning" och "Notting Hill", så då förstår ni att vi snackar engelsk romantisk komedi, med en liten extra skruvning. Märkligt nog tänkte jag väldigt mycket på min späda ungdoms Jolly-böcker av Ingrid Bredberg när jag läste den här boken. Undrar just om det är någon som minns henne fortfarande...

Vår hjältinna är Melanie, en 26-årig singelpingla. Hon bor i London, delar lägenhet, arbetar så lite som möjligt, partar en hel del. Brutalt övergavs hon av snygge Alex, som for till USA för att bli rockstjärna, utan att berätta något om detta för sin käresta. Nu är han emellertid tillbaka och paret försöker lappa ihop sitt förhållande, om det nu fanns något sådant ens från början.

Mitt i allt detta hör barndoms(o)vännen Amanda av sig, hon är vacker, smal, framgångsrik och nu ska hon dessutom gifta sig med en slottsherre, Fraser. Han är söt och god och dessutom Mels gamla kärlek. Man måste bara hata henne. Amanda alltså. Fraser har en bror, Angus, som mer än allt annat vill sabotera bröllopsplanerna, eftersom han genomskådat Amanda som elak och manipulerande, men han behöver hjälp och Melanie blir indragen i intrigerna. Det blir förlovningsparty och möhippa och svensexa innan det till slut blir dags för bröllop. Pladdrigt, roligt, underhållande.

Förnuft och dårskap

Victoria Clayton
FÖRNUFT OCH DÅRSKAP
Roman - Albert Bonniers Förlag (Bonnierpocket)
[0]

Out of love heter denna debutroman på originalspråket, på svenska blev det en mer säljande (?) Austen-inspirerad titel och det kan man kanske förstå, eftersom det här bjuds på engelskt mys på hög nivå. Handlingen utspelar sig dock något århundrade senare än i den kära Janes böcker, närmare bestämt under 1950- och -60-talet.

Detta är en historia om kvinnlig vänskap och hur den övervinner allt (eller nästan allt...). Den prydliga Daisy och den slarviga Min blir oskiljaktiga bästisar under skoltiden, men en viss händelse och ett gräl gör att denna vänskap får ett tvärt slut. Det ska sedan dröja femton år innan de båda kvinnorna träffas igen. På en kamratträff i den gamla skolan faller de i varandras armar och allt gammalt groll är förlåtet. Min är vid det här laget gift med Robert, de har barn och hus och hund, medan Daisy, som är ensamstående, har kunnat göra akademisk karriär i Cambridge. Min bjuder genast in sin väninna till en tids familjeliv på det pampiga men slitna herresätet Weston Hall. Men det skulle hon kanske inte ha gjort...?

Engelskt mys, var det, ja. Huvudpersonerna i Förnuft och känsla dårskap tillagar sitt afternoon tea vid varma aga-spisar i stora, inbjudande kök, äter köttpajer, mandeltårtor, små pannkakor och puddingar och sedan sitter de vid doftande brasor i dragiga salonger, bland våta lurviga hundar och dammiga antika mattor och diskuterar och citerar engelsk litteratur medan vinterstormarna viner utanför. Behållningen ligger för min del just i de här miljöskildringarna, för personerna är sannerligen helt hopplöst beskrivna. När någon för femtiotolfte gången kliver in mitt i ett samtal och undrar vad som står på, varpå de andra antingen upprepar allt de sa två rader längre upp eller smusslar och döljer och rodnar, är jag nära att skrika högt över en sådan tafflig dialoghantering! Boken är ändå charmfull och kul att läsa, England och dess mer eller mindre excentriska invånare är alltid rätt.

Anteckningar från en liten ö

Bill Bryson
ANTECKNINGAR FRÅN EN LITEN Ö
Memoarer/biografi - Forum
[0]

Det bor en liten anglofil i många av oss svenskar. Det är vi som drömmer om små stugor med halmtak, mjölkflaskor på trappan, charmiga byfester vid byns lilla kyrka, varmvattensflaskor i sängarna, romantisk dimma över hedarna och andra Austen-associerade detaljer. Riktigt så där är väl inte Bill Brysons bok, mer som Fawlty Towers kanske, eller P G Woodhouse. Amerikanen Bryson skriver reseberättelser, där åtminstone delar av handlingen är förstärkta och förbättrade, allt för att få till en riktigt bra historia. Men visst är han anglofil, han också.

Utgångsläget är det här: efter nästan tjugo år på brittisk mark ska Bill Bryson återvända till hemlandet, det stora i väster. Men innan det blir dags för den resan, vill han gärna göra en sista tur runt om i Storbritannien, "denna gröna och vänliga ö" som så länge varit hans hem. Han börjar med att fotvandra, i ur och skur (mest skur...), längst ner i söder och fortsätter sedan upp genom landet med tåg och ibland buss. Hela tiden kommenterar han vad han ser och vem han möter, ärligt men kärleksfullt, med kraft och humor. Sevärdheter, som Stonehenge och Oxford samt diverse lokala företeelser och kändisar får veta vad de går för. Ibland är han ganska rå och till och med cynisk i sina kommentarer, men eftersom han skämtar på samma sätt om sig själv går det att stå ut med. Vänta dig ingen regelrätt guidebok, men man blir väldigt sugen på att genast resa till den lilla ön med det pampiga namnet.

Sommarsystrar

Judy Blume
SOMMARSYSTRAR
Roman - Wahlström & Widstrand
[0]

Judy Blume skriver främst för barn och ungdom (bl a Are You There God? It's Me, Margaret) och hon är mycket populär med en sammanlagd upplaga på ca 65 miljoner böcker. Sommarsystrar är hennes tredje roman för vuxna, även om jag antar att även tonåringar kommer att sluka den här. För det är en slukarbok, en stunds underhållning, på stranden eller i hängmattan, inte mer, men heller inte mindre. Ibland är det just det som behövs.

Det börjar med att den populära och priviligierade Caitlin, vild och vacker, vill ha med den blyga, mer alldagliga Victoria, Vix kallad, till pappans sommarställe på Martha's Vineyard. De tolvåriga flickorna är olika i precis allt, svart och vitt, typ, men de blir helt oskiljaktiga - de blir sommarsystrar. Under många och långa sommardagar upptäcker de livet tillsammans, de utforskar omgivningen, det motsatta könet, varandra... Miljön är charmig, liksom flickorna och deras fantasier och drömmar om framtiden. Så småningom kommer en kärlekshistoria med i bilden, men det blir ingen 'romance-bok' av detta. I centrum står i stället berättelsen om de båda kvinnornas vänskap. Kommer den att överleva, är den starkare än allt annat? Det är endast för att få veta detta, som jag läser vidare, för historien tappar fart, ju äldre flickorna blir.

Slarvig korr-läsning drar ner betyget och jag är också tveksam till berättartekniken. I större delen av boken är det Vix som berättar, men instucket då och då finns korta avsnitt där andra personer i boken får komma till tals, i vissa fall personer som man aldrig hör talas om igen. Det känns 'snuttifierat' och jag förstår inte vitsen med det. Men som sagt, en stunds underhållning ger denna bok. Och ämnet är intressant.

I ljusets tid

Lauren Belfer
I LJUSETS TID
Roman - Forum
[+]

En thriller? Nej, inte direkt, även om ett par mystiska dödsfall är en central del av bokens handling. Romance? Jo, det finns romantik här, men kanske inte tillräckligt för att boken ska kunna placeras i den genren. Historisk roman? Ja, fast ändå inte. Det är svårt att klistra någon etikett på I ljusets tid, om man nu alls måste göra det. Vår hjältinna är Louisa Barrett, ogift rektor för flickskolan Macaulay, en kvinna med En Stor Hemlighet. För att skydda sig från ovälkomna inviter och för att kunna fortsätta röra sig obehindrat i samhällets inre (läs: manliga) kretsar gör hon heller inget för att upplysa om det felaktiga i de rykten som säger att hon lever i ett s k Bostonäktenskap, dvs tillsammans med en annan kvinna.

Bokens andra "huvudperson" kan sägas vara staden som allt utspelar sig i, Buffalo i delstaten New York. Året är 1901 och man förbereder sig för Panamerikanska utställningen, världsutställningen, som ska hållas där. I centrum står också Niagarafallen och det nya vattenkraftverket, som väcker blandade känslor, minst sagt. Att elektricitet med tillhörande exploateringen av fallen inte är något som står högst på allas önskelista, får vi snart erfara. Kraftverkets chefsingenjör hittas död, drunknad, en natt och eftersom Louisa misstänker att det inte alls var någon olyckshändelse, börjar hon i hemlighet göra egna efterforskningar.

Vid flera tillfällen märker jag att jag jämför Louisa med fröken Smilla i Peter Hoegs bok. Båda är kvinnor, som lever ensamma, med stark integritet, båda råkar ut för och försöker lösa ett otäckt mysterium, det finns för båda ett speciellt barn med i bilden, kvinnorna kämpar ensamma mot större krafter, men undrar hela tiden vilka osv. I ljusets tid har ändå en mer raffinerad intrig och är dessutom intressantare, historiskt sett. Striden för att bevara Niagarafallen var den första egentliga miljökampen i USA. Blandningen av fiktiva och verkliga personer och händelser fungerar över förväntan bra, även om detta kräver att läsaren är ganska väl insatt i den amerikanska historien. Om så inte är fallet, kan man ändå lära sig en hel del av denna välskrivna och spännande bok.

Flickornas handbok i jakt och fiske

Melissa Bank
FLICKORNAS HANDBOK I JAKT OCH FISKE
Roman - Bonnierpocket (Albert Bonniers Förlag)
[+]

Nej, det är förstås ingen sådan handbok, utan något mycket bättre: en samling av humoristiska, satiriska, berörande noveller som alla råkar handla om samma person. Vi följer Jane, från trotsig tonåring till motvillig karriärkvinna på 30+, och tar del av hennes olika erfarenheter och upplevelser i kärleks-, familje- och arbetslivet.

Vissa av novellerna, eller episoderna, är små juveler, som av författaren putsats och polerats till de riktigt blänker, som titelnovellen och den inledande Kvalificerade nybörjare. Att någon kanske glimmar något svagare, gör inte mycket för helhetsintrycket. Jag gillar verkligen Jane, hon är rolig och smart, känslig och mänsklig. Jag trivs så bra i hennes sällskap, att jag kommer att vilja läsa om den här boken, ett gott betyg!

Insekternas sång

Kristina Sandberg
INSEKTERNAS SÅNG
Roman - Albert Bonniers Förlag
[0]

Nej, någon hästtjej var jag aldrig. Ändå kan jag identifiera mig med flickorna på ridlägret på Åsens ryttargård, som den här boken handlar om. Fjorton flickor i olika åldrar och med olika bakgrund tillbringar ett par heta sommarveckor tillsammans. Där finns den tysta, som mest bara hänger med, den tuffa och brådmogna, hårdsminkad med mascaraklumpar hängande i de tunna ögonfransarna, det är det bekanta flätandet av varandras hår, tuggummi och läppglans, bad i kalla insjöar, midsommarfirande. Föreståndarinnan Miriam, en kvinna fast i ett problemfyllt äktenskap, och de unga ridlärarna Åsa och Monika jobbar på och gör sitt bästa för att ge flickorna det de - eller deras föräldrar - betalat för. De vuxna verkar inte märka mycket av den hotfulla stämningen som uppstår i lägret.

Kristina Sandberg debuterade 1996 med romanen I vattnet flyter man. I sin nya bok skriver hon återigen om hur det är att leva där i gränslandet mellan barndom och pubertet. En generationsroman om man så vill, om att växa upp och bli kvinna, vilket förstås känns ganska underbart efter alla Lundellar, Kerouacar, Östergrenar. Precis som jag hade författaren svårt att identifiera sig med dessa pojke-blir-man-skildringar och bestämde sig för att det var tonårsflickornas uppväxt hon ville skildra i sitt författarskap. Det är bara att tacka och ta emot.

Insekternas sång är en bra och spännande bok, språket flyter och det är som sagt lätt att känna igen sig. Tyvärr dras betyget ned en del på grund av det abrupta slutet. I princip alla trådar lämnas hängande i luften, vilket är synd på en så fint uppbyggd berättelse. Man får faktiskt inte behandla sin läsare hur som helst...

Sju sköna snubbar

Titti Persson
SJU SKÖNA SNUBBAR
Roman - Wahlström & Widstrand
[-]

Följ med på husesyn i "lustiga huset", ett rufsigt kollektiv i utkanten av stan. Där bor Mano och sex andra sköna snubbar, i var sitt rum, märkligt isolerade från varandra. De drömmer om att förändra världen, men kommer oftast inte längre än till köksbordet. De spelar musik, festar, flirtar, diskuterar meningen-med livet, grälar, älskar, beter sig som folk gör mest...

Det som gjorde mig nyfiken på den här debutromanen, var främst det fräcka omslaget och den roliga titeln, det ska erkännas. Tyvärr fick den nyfikenheten inte förvandlades till någon slags läsglädje, jag förstår mig inte riktigt på den här boken. Allt känns stumt, människorna knappt vid liv. Det är Mano som berättar, som tycker och tror och som läsare blir man fast i hennes åsikter och upplevelser av de olika situationerna. Det är svårt att bryta sig loss och se vad som egentligen försiggår i huset. Det blir ett alltför maniskt berättande (Mano!), som i och för sig kan ha sina poänger, men i längden blir det ganska tröttsamt att läsa. Då och då glimtar det till, några repliker och vassa iakttaganden sticker ut från boksidan, blir alldeles tydliga i texten, men det händer inte tillräckligt ofta för att jag ska kunna ge den här boken godkänt.

Susanna

Elsi Rydsjö
SUSANNA
Roman - Albert Bonniers Förlag
[0]

Elsi Rydsjö var en av de allra första "vuxna" författare som jag började läsa, därför kommer hon alltid att ha en speciell plats i mitt bokhjärta. I hennes populära böcker (ständigt i toppen på bibliotekens utlåningslistor!) serveras man med lätt hand intressanta historiska fakta, på ett underhållande och "snällt" sätt.

Susanna, som är författarens nittonde roman, utspelar sig i slutet av 1800-talet och handlar om den skånska prästgårdsdottern som råkar gruvligt illa ut. Inte nog med att hon blir sviken av sin älskade som väljer att gifta sig med "trollet för guldet", utan dessutom dör hennes mor i en koleraepidemi, vilket visar sig kullkasta alla de planer som Susanna haft för sin egen framtid. Fadern, prästen Johannes, vill allt ha sin enda dotter hemma nu, främst för sin egen bekvämlighets skull. Han bestämmer raskt att den där lärarutbildningen i Stockholm, den blir det inget med. Susanna ska vara hemma och sköta hushållet och vad ska en stackars flicka göra, annat än att lyda far?

Boken består av 270 snabba sidor, vilket får mig att främst tänka på läsare typ tonårsflickor, när det gäller att rekommendera den här boken till någon speciell grupp. En mer van läsare (eller sådana som med tiden har kommit att ställa något högre krav på trovärdigheten hos en kärlekshistoria. Som jag.) lämnar den här berättelsen med all säkerhet ganska oberörd. Lätt att läsa, lätt att glömma.

Pesetas

Mons Kallentoft
PESETAS
Thriller - Natur och Kultur
[-]

En egen hemsida och vårens fräckaste silvrigaste bokomslag, skarpt formgivet av John J Candy, kan Mons Kallentofts debutroman Pesetas ståta med. Den här historien utspelar sig i Spanien, i ett solstekt Madrid, där Carl, en svensk avhoppad arkitekt, jobbar som föreståndare för en bar. Ekonomin är risig och även ett par av Carls vänner har pengabekymmer. Emilio har en fattig familj som behöver akut hjälp och Paco, som hittills har försörjt sig på att sälja knark, stulet i postsorteringen där han jobbar, hamnar också i klistret när kuverten plötsligt slutar komma. I boken skymtar också Pacos flickvän Sofia, en försupen Slösa, hennes motsats är Carls flickvän Caterina, god spansk sjuksköterska, med rik&trygg far i kulisserna.

Efter en långsam inledning, när man hela tiden undrar vart boken egentligen är på väg, ökar dramatiken något efter att tre av huvudpersonerna genomför ett - tämligen misslyckat - bankrån. Författaren, som skrev boken på plats i Madrid, är noga med att i varje scen få alla gatunamn, statyer och affärer precis rätt. Han har berättat att han till och med fotograferar miljöerna han ska skriva om och visst, det är bildskärpa i alla miljöskildringarna, ner till minsta stenplatta i trottoaren, men det där betyder inte ett dyft för mig som aldrig varit i Madrid. Istället blir de eviga gatunamnen irriterande, det drar ned tempot i läsningen.

Språket är det där jag har svårast för, korthugget, kanske kan det kallas hårdkokt. Dialog och berättande går i vartannat och det är inte alltid lätt att reda ut vad som är vad, vem som säger eller tänker vad. Boken säljs som en thriller, men det här är inte ett dugg spännande.

Au pair

Boel Gerell
AU PAIR
Roman - Wahlström & Widstrand
[0]

Artonåriga Eva flyr en sommar undan det ansträngda familjelivet hemma i Sverige till ett förmodat glassigt au pair-jobb hos en advokatfamilj i Fort Washington, USA. "Ett barn, många djur, mycket fritid och eget rum. Svar till: Ditt livs äventyr" lockar annonsen. Nu är familjen A, som Eva hamnar hos, ganska knepig, minst sagt. Det enda barnet visar sig vara en rätt missanpassad tonåring, djuren är otäcka och vanskötta och det utlovade egna rummet består av en skrubb i källaren. Stämningen i det amerikanska hemmet är obehaglig. Mr A pratar knappt med sin au pair, mrs A har alkoholproblem och vad är det där för mystiskt rum, vars dörr alltid hålls låst? Eva sjunker djupare ner i apatin och smutsen, samtidigt som hon minns och tänker tillbaka på sin egen uppväxt i en problematisk familj.

Jag läser boken i ett sträck, dels för att det går, då den endast är på drygt 160 sidor, men också för att jag verkligen vill veta vad som ska hända med Eva. Kulturjournalisten Boel Gerell har tidigare givit ut en novellsamling, Mannen i fönstret. Detta är romandebuten, som möjligen kunde gå som novell den också, en långnovell, men sak samma. Det är en tänkvärd, om än mörk berättelse om två familjer som ställs inför olika svårigheter, på var sin sida av Atlanten.

Liljekonvaljkungen

Ylva Eggehorn
LILJEKONVALJEKUNGEN
Roman - Albert Bonniers Förlag
[0]

Ylva Eggehorn och jag tillhör egentligen inte samma generation, hon är född 1950 och jag knappt femton år senare. Att jag ändå känner ett slags släktskap, beror nog mycket på min egen unga föräldrageneration, men säkert också på vad hon berättar om sina tidiga läsupplevelser. Det röda garnnystanet i Historien om Någon och Josef, paraplymakarens son har visst satt djupa spår även i mig...

Huvudpersonen i Liljekonvaljekungen växer alltså upp under sent femtiotal och tidigt sextiotal. I villaområdet i Älvsjö leker hon med bästisen Mimmi, aldrig mamma-pappa-barn för dockor är så tråkiga. I stället sätter de upp små teaterstycken bakom buskarna i trädgården, inspirerade av film, böcker eller av verkliga händelser. Att det i närheten ligger ett mentalsjukhus, där de intagna i stor utsträckning får röra sig fritt ute i samhället, ger också uppslag till dramatik.

Jo, jag identifierar mig gärna med berättaren, på flera plan. Jag gillar henne så mycket att jag nästan blir irriterad över avbrotten som uppstår när hennes berättande avbryts av essäliknande texter om egnahemsbyggandet eller när författaren låter en judisk kvinna som vistas på mentalsjukhuset komma till tals. Helt malplacerat är det väl inte, men jag hade helst sett att boken enbart koncentrerade sig på att vara en tids- och barndomsskildring, sett genom flickans ögon. Där ligger denna, till stora delar självbiografiska och mycket välskrivna, boks allra största behållning.

Den ammande polisen

Birgitta Edlund
DEN AMMANDE POLISEN
Thriller - Norstedts
[-]

Kriminalassistent Maria Lind är mammaledig med dottern Emelie och passar då på att resa till svärföräldrarna i Värmland. Redan på tåget dit, blir hon indragen i händelserna kring en otäck miljökatastrof i trakterna. Eftersom Maria är specialiserad på just miljöbrott får hon mellan amningarna hjälpa den lokala polisen med utredningen. Ja, så lovande låter intrigen, men sedan bär det tyvärr bara utför.

Jag betvivlar inte att författaren verkligen brinner för sitt ämne, miljöbovar, jag tycker också att det är ett viktigt budskap, men fastnar ändå inte för Den ammande polisen. Maria Lind sägs vara huvudperson, men den rollen ska nog tilldelas det värmländska landskapet och Filipstad istället. Bor man där eller har på något sätt en anknytning dit, något jag alltså saknar, blir boken säkert väldigt mycket roligare att läsa. Trist också att Birgitta Edlund tydligen inte kunnat tro på sin historia om giftskandalen mer än att hon dessutom känt sig tvungen att koppla på ytterligare en intrig, om mordet på en grekisk pizzabagare. Nej, det här var ingen rolig läsning, snyggt omslag (av Victoria Bergmark) och lovande intrig till trots. Dialogen är trist och tafatt, personerna förblir därför platta och det blir helt enkelt aldrig spännande. Fler kriminalromaner planeras enligt förlaget av DN-journalisten Birgitta Edlund men jag vet inte, jag...

Saknad

Karin Alvtegen
SAKNAD
Thriller - Natur och Kultur
[+]

Jag har inte läst författarens deckardebut Skuld, så jag kände inte direkt av de förväntningar, som andra kanske kan ha på den här nya boken. Att någon skulle kunna bli besviken, är emellertid svårt att tänka sig. Berättelsen om uteliggaren Sibylla Forsenström, som plötsligt befinner sig mitt i en mordhärva, är faktiskt bland det bästa jag läst i år. Huvudpersonen i denna bok har en Historia bakom sig och den är minst lika intressant som själva mordgåtan. I hela femton år har f d rikemansdottern Sibylla frivilligt hållit sig undan allt vad myndigheter och socialtjänst heter. Hon sover, äter och duschar där det går, i stort sett. Hon unnar sig minsta möjliga, de pengar som var månad betalas ut på ett konto i hennes namn, sparar hon i sin "värdepåse", närmast kroppen.

När hon av en slump råkar befinna sig på helt fel plats (Grand Hotel i Stockholm) vid absolut fel tidpunkt (samtidigt som en mördare slår till mot en av gästerna), blir hon plötsligt landets mest efterspanade person. Tidigare på kvällen har denne man blivit blåst på en hotellövernattning av Sibylla som då och då på detta sätt kostar på sig en natts sömn i en riktig säng, som omväxling mot uteliggarlivet. När mannen ifråga senare hittas mördad (och styckad...), minns hotellpersonalen att de har sett de båda tillsammans och så är bollen i rullning.

Boken har ett högt tempo från allra första början, det är lätt både att komma in i och sedan bli fängslad av berättelsen. Författaren har tidigare jobbat som manusskrivare för teveserierna Tre kronor och Rederiet och det märks, på ett positivt sätt. Storyn flyter obehindrat, dialogen känns autentisk, till och med när det gäller tonårssnack. Bokens upplösning är en riktig nagelbitare, i sann thriller-anda. Det här är mycket bra!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...