lördag, januari 01, 2005

Det stoff varav kosmos väves

Brian Greene
DET STOFF VARAV KOSMOS VÄVES
Fakta - Norstedts
[0]

Det är något med rymden och kosmos, det okända, andra dimensioner, som lockar och fascinerar och som gör böcker som fysikern Brian Greenes Det stoff varav kosmos väves oemotståndliga för mig. I sin senaste bok, med underrubriken Rummet, tiden och verkligheten, spekulerar författaren om spännande frågeställningar som till exempel om man kan resa i tiden? Måste tiden gå framåt? Vad är egentligen tid? Och hur kan vårt universum helt plötsligt ha tio dimensioner eller elva och inte längre tre? För att besvara dessa frågor och många, många fler börjar Greene med att granska Newtons teorier och den klassiska fysiken, fortsätter vidare över Einstein och den speciella och allmänna relativitetsteorin och hamnar så småningom vid de allra senaste rönen om maskhål och tidsresor.

Det är mycket intressant läsning, i drygt 600 sidor, men det finns ju tyvärr ett problem. Fysik var inte mitt favoritämne i skolan, är det väl inte nu heller egentligen. Ibland, eller kanske till och med ofta, slår hjärnan till alla bromsar och det jag läser blir smått obegripligt. Brian Greene gör sitt bästa för att vara populärvetenskaplig, bl a genom att ta hjälp av tv-kändisarna Bart, Lisa och Homer i sina exempel, men nivån blir i flera fall ändå för hög för en vanlig, allmänt intresserad läsare som undertecknad. Tacksamt noterar jag att Greene har förpassat alla mer ingående förklaringar och ekvationer till noterna som finns sist i boken. Bra om man vill fördjupa sig vid senare tillfälle. Eller inte.

Ett utsökt universum hette Greenes förra bok som bl a handlade om supersträngteorin och som nominerades till Pulitzerpriset. Jag har inte läst den, men enligt förlaget ska alla oavsett förkunskaper kunna följa med i författarens senaste lektion om vårt universum. Kanske var jag helt enkel övermodig efter astrofysikern Janna Levins lättlästa Hur universum fick sina fläckar, för det här blev lite för svårt. Faktiskt kände jag mig ett tag smått frestad att betygsätta Greenes bok med ett [-], något som inte alls ska ses som ett underbetyg, bara att det helt enkelt inte var något för mig. Men betyget blir ändå [0] = läsvärd och jag vet att jag kommer att återvända till Greenes fysiklektion för att göra ett nytt försök med rumtid och dolda dimensioner. Boken har f ö översatts av Hans-Uno Bengtsson, docent i teoretisk fysik, vars Konsten att uppskatta omvärlden tidigare recenserats av Bokringen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar


Tack för din kommentar, välkommen tillbaka för ditt svar :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...