lördag, januari 01, 2005

Historikern

Elizabeth Kostova
HISTORIKERN
Roman - Forum
[+]

Dracula och bloddrypande huggtänder, odödliga vampyrer och demoner, sannerligen inte min kopp te. Jag har då och då försökt med Anne Rice och diverse filmer, men det slutar så gott som alltid i en gäspning eller varför inte ett gapskratt. In på scenen träder då amerikanska författaren och läraren Elizabeth Kostova, vars debutroman handlar om just detta ämne. Och till min förvåning funkar det bättre, kanske för att Historikern inte är någon ren skräckroman, utan mer en slags historisk/romantisk roman, mystisk och ganska vemodig.

Bokens huvudperson, en medelålders kvinna som dragit sig tillbaka för att leva ett stillsamt liv med forskning och vänner och sitt arbete på universitetet, minns i bokens inledning en kuslig händelse som kom att förändra hennes liv. På det tidiga sjuttiotalet, trettiosex år tidigare, bodde hon som sextonåring tillsammans med sin pappa historikern och diplomaten i Amsterdam. Av en slump (eller inte...) upptäckte hon i pappans omfattande bibliotek en bunt gulnade brev tillsammans med en gammal bok. Över mittuppslaget sträckte en illustration av en drake ut sig, med ett enda ord i gotisk skrift: Drakulya. Alla andra sidor i boken var märkligt nog helt tomma. Nyfiken flicka frågar ut pappan som motvilligt börjar berätta om hur han kom över boken.

Dels genom pappans berättelse, dels genom bokens kvinnliga huvudperson som tillsammans med en vän blir tvungen att bedriva sina egna efterforskningar utvecklas detta till en slingrande historia som utspelar sig både på medeltiden och i nutid. I centrum står den vilda jakten på Dracula, eller Vlad Pålspetsaren, eller prinsen av Vallakiet, en feodalherre i Karpaterna som torterade sina undersåtar och krigsfångar med otroligt grymma metoder. I drygt 550 sidor förs intrigen framåt på ett par tre olika plan, vilket är ett smart grepp som i mitt fall inbjuder till läsglädje. Trots de många trådarna blir det nämligen aldrig för krångligt. Elizabeth Kostovas debutroman jämförs på sina håll med Dan Brown, jag antar att det beror på intrigen med en kvinna och en man som tillsammans följer spår på spår (på spår...) bland dammiga arkiv, ensligt belägna kloster och europeiska huvudstäder i sin jakt på någon uråldrig hemlighet. Men Historikern är ändå skriven i en stil som ligger långt från Dan Brown, där det man möjligen förlorar i form av action och cliffhangers vinner i språk och känsla. Jag gillade den här boken och läste ivrigt vidare, dock med den invändningen att den trots (eller kanske på grund av) tio års researcharbete nog borde ha kortats en hel del.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar


Tack för din kommentar, välkommen tillbaka för ditt svar :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...