torsdag, februari 26, 2009

Kom änglar (och demoner)

Eftersom jag som enda person i världen (?) tyckte att filmatiseringen av Dan Browns Da Vinci-koden var helt okej, ser jag givetvis fram emot filmatiseringen av Änglar och demoner också. Trailern verkar lovande, pampig musik, grejer som exploderar och faller sönder, Tom Hanks cool som vanligt och så Stellan och Ewan på det. Fast Naomi Watts ska ju inte alls spela Vittoria Vettra, som jag skrivit tidigare, det gör i stället israeliska Ayelet Zurer. Den 15 maj är premiären.

(Och nu ska tydligen trean i serien om professor Langdon, The Solomon Key vara klar också, i alla fall enligt regissören Ron Howard. Kul! Hoppas jag.)

Middagstips

Även om jag varit Husmorsorna trogen nästan hela året hittills, hämtar jag dagens middagsrecept från Under valnötsträdet av Anna och Fanny Bergenström. Det blir laxpytt med pepparrot. Mycket gott! Och så passar jag på att bläddra och njuta av Fannys vackra bilder också.

onsdag, februari 25, 2009

Sammankomsten

Anne Enright
SAMMANKOMSTEN
Roman - Brombergs
[+]

Jag började läsa Sammankomsten en kväll, blev tvungen att lägga den ifrån mig för att fixa lite. Tänkte på boken tills det blev senare och jag kunde fortsätta läsningen, tills det blev ännu senare och nödvändigt att sova. Det blev arbetsdag och jag längtade efter att det skulle bli dags att läsa igen. Och så höll det på tills boken var utläst, trots att jag faktiskt ibland inte alls ville läsa vidare.

Sammankomsten är skriven med ett språk som fick mig att häpna och emellanåt må illa. Jag är förstås inte ensam om att bli så tagen, Sammankomsten belönades 2007 med Bookerpriset, i konkurrens med bl a Lloyd Jones (Mister Pip) och Ian McEwan (On Chesil Beach).

Själva sammankomsten inträffar först en bit in i boken. Den stora, irländska familjen Hegarty samlas i föräldrahemmet för begravningen av en av bröderna, Liam som hittats drunknad, ett självmord. Huvudpersonen Veronica, som stod honom närmast, hamnar i en livskris och ifrågasätter sitt eget välordnade liv. De sömnlösa nätterna fördriver hon med att köra bil och dricka vin – ibland samtidigt. Det blir nästan som en sorts skröna när berättarjaget fantiserar om familjens förflutna, hennes verkliga minnesbilder blandas med drömlika fragment, så där som minnet ju fungerar. Hur var det egentligen, minns jag nu rätt? Till sist lyckas hon pussla ihop de förträngda minnesbilderna till en fasansfull sanning. Det är fascinerande läsning, i fin översättning av Thomas Preis.

onsdag, februari 18, 2009

Lärarinnan i Villette

Ingrid Hedström
LÄRARINNAN I VILLETTE
Kriminalroman - Alfabeta
[0]

Det börjar inte så bra för mig och Ingrid Hedström, som inleder sin debut med en lång förteckning över personerna som förekommer i boken. Det är inte mitt favorittrick, men i ärlighetens namn får jag användning av namnlistan, eftersom det i Lärarinnan i Villette kryllar av personer att hålla ordning på. Titelns lärarinna är en äldre dam som tyvärr råkar riktigt illa ut, Villette är den lilla belgiska (fiktiva) staden där hon blir påkörd av en smitare och sedan avlider. I samma stad arbetar Martine Poirot som undersökningsdomare och hon får hand om fallet. Vittnen till händelsen menar att det inte alls var någon olycka, tvärtom tog bilföraren sikte på kvinnan.

I ett parallellspår forskar Martines man, historikern Thomas, i gamla, dammiga arkiv om en medeltida massgrav som upptäckts i trakten. Inget är nytt under solen, för makarnas båda fall visar sig ha en hel del likheter. I bakgrunden finns också hela tiden spåren efter Belgiens koloniala historia. Lärarinnan i Villette utspelar sig under våren 1994, tidningarna rapporterar om strider i Rwanda, Martines notarie har släkt som befinner sig mitt i kaoset.

Ingrid Hedström lyckas inte helt få mig på sin sida, men jag blir intresserad av Martine Poirot, jag gillar att läsa om det belgiska med våfflor, byråkrati och titelsjuka - även om jag aldrig får riktigt klart för mig vad en undersökningsdomare är. Lärarinnan i Villette belönades 2008 med Svenska deckarakademiens pris för bästa svenska debut och nu finns den också i pocket. Nästa bok i kriminalserien kommer snart, Flickorna i Villette heter den.

tisdag, februari 17, 2009

Bloggstafetten

Kristallina utmanar mig i en bokstafett.

1. Ta fram en bok som du gillar och som har minst 123 sidor.
2. Slå upp sidan 123.
3. Leta efter 5. meningen.
4. Citera de följande 3 meningarna.
5. Skicka vidare till minst en av dina bokvänner.

En bok jag gillar fick bli Musikens betydelse för flickor av Lavinia Greenlaw - som inte hittat in i bokhyllan än och därför befann sig inom bekvämt räckhåll.

Hur de såg ut, hur gamla de var, vad de hette - allt sådant var oväsentligt. Soul handlade om röst och äkthet och i våra öron var det här riktiga sångare och riktig musik, ett seriöst nöje.

Seriös i fråga om musik var jag redan och med det menar jag att jag inte behövde tänka på om jag skulle lyssna eller inte.

Utmaningen/stafettpinnen skickar jag vidare till Anna (b)loggboken.

måndag, februari 16, 2009

Bokrea-statement

Eftersom jag borde göra så här, kommer jag i år att göra så här.

Hade jag varit hälften så bra på att shoppa kläder som jag är på att shoppa böcker hade jag kunnat se hur flashig ut som helst.
- Calliope books

onsdag, februari 11, 2009

Musikens betydelse för flickor

Lavinia Greenlaw
MUSIKENS BETYDELSE FÖR FLICKOR
Självbiografi - Alfabeta
[+]

Är Lavinia Greenlaw en kvinnlig Nick Hornby, a la High Fidelity, 31 sånger? Det var frågan jag hade innan jag började läsa Musikens betydelse för flickor. Svar: nej, och varför trodde jag ens det? För den skull blev jag definitivt inte besviken. Greenlaw står helt för sig själv, är betydligt mer poetisk än Hornby. Språket och tonen älskar jag (författaren är också verksam poet), när hon skriver om hur vi påverkas av musik, tar den till oss, hur vi formar oss och våra liv med hjälp av den.

Musikens betydelse... är en känslofylld självbiografi i musikens tecken, en uppväxtskildring från sextio- och sjuttiotalet, med början då Lavinia för första gången hör föräldrarna sjunga och spela sina favoritlåtar. Åren går, Lavinia försöker ”vara tjej”, vilket för henne innebär att främst intressera sig för smink och kanske dansa lite någon gång. I hennes värld ska tjejer absolut inte tala högt om ett visst band, analysera texter eller annat. Det känns förstås lite knepigt, hon är inte riktigt sig själv. Och då! Då kommer punken som en befrielse, kläderna, skivomslagen, frisyrerna.

Även om Lavinias uppväxt i en liten engelsk by på landet skiljer sig en del från min kan jag ändå känna igen mig i mycket. När hon dessutom skriver om Radio Luxemburgs knastriga sändningar i natten eller tv-serien Rock Follies väcks många gamla minnen till liv. Och som musikintresserad tjej var det visst inte så lätt att tas på allvar där heller… ”Popkultur ur flickrumsperspektiv” säger förlaget och det var på tiden, säger jag.

måndag, februari 09, 2009

Smått o gott

Jo, jag har samlat på mig lite goa länkar igen. Börjar med en ny, intressant bloggbekantskap: We Tell Ourselves Stories in Order to Live. Mycket läsvärt!

Ännu en recension av The End of Mr Y. Boktoka jämför den bl a med Jonathan Strange & Mr Norell, en bok jag gillar.

Ett så kärleksfullt inlägg om Kristina.

Vego Paradiso är en kokbok som betytt mycket för mig. Bokomaten tipsar om Pia Halls nya, Säsongens vego.

För tyskspråkiga: RelevantBlogs, News aus relevanten Literatur-Blogs.

onsdag, februari 04, 2009

Dagens match

Nattfåk - Människohamn: 1-0

(Hade ju läst så mycket innan om hur lika dessa båda böcker är, och visst, det är de ju ibland. Men Nattfåk klår Människohamn, som jag precis som någon annan [varför kan jag inte komma ihåg att bokmärka sådant?] tycker har lånat lite av Skumtimmen. Även där vinner Theorin matchen. Hans spökisar är läskigare, Ajvide Lindqvist har mer splatter som jag inte gillar. Annars kanske det bara beror på vilken av böckerna man råkade läsa först?)
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...