söndag, september 30, 2012

Topplistan 2012 - september

Till final
Anständig essen - Karen Duve

Till andra chansen
Afrikanen - J M G Le Clézio

Tidigare finalister:

Till final

Wolf Hall - Hilary Mantel (januari)
Extremely Loud and Incredibly Close - Jonathan Safran Foer (februari)
The Twin - Gerbrand Bakker (mars)
Ön - Lotta Lundberg (april)
Die Klavierspielerin - Elfriede Jelinek (maj)
Miss Brill und andere Erzählungen - Katherine Mansfield (juni)
Little Bird of Heaven - Joyce Carol Oates (juli)
Too Much Happiness - Alice Munro (augusti)

Till andra chansen

Keine Ahnung - Karen Duve (januari)
Fantomsmärtor - Barbara Voors (februari)
Little Bee - Chris Cleave (mars)
Drömbokhandeln - Laurence Cossé (april)
Kallocain - Karin Boye (maj)
The Yellow Wallpaper - Charlotte Perkins Gilman (juni)
- (juli)
Nathalie - en delikat historia - David Foenkinos (augusti)

Regler: Varje månad väljer jag den bästa boken som går direkt till final i bästa Melodifestivalstil samt en bok som så småningom får en andra chans att ta sig in på topplistan vid årets slut.

lördag, september 29, 2012

Månadens tyska: Anständig essen

Hur snabba vi än är att ta till oss nymodigheter, i form av ny teknik, är vi märkvärdigt sega när det gäller maten vi köper, lagar och äter. Där gör många av oss som vi alltid har gjort, som våra föräldrar och mor- och farföräldrar gjorde. Traditionell husmanskost, gubevars. Gewohnheit ist eine Art Gehirnwäsche, vanan är en sorts hjärntvätt, jorden brinner och världen har förändrats. Vi omges trots allt av veganer, vegetarianer, kravianer och det är t ex inte längre självklart att mjölk är den allra bästa kalciumkällan.

Det kan vara snårigt att ta sig fram i denna nya matdjungel. Hur hundan ska man äta egentligen, för att det ska vara så bra som möjligt för djur och natur och i förlängningen även för oss människor? Är det bättre med grannens hemkokta sylt utan några ekologiska råvaror, än att köpa ekologisk sylt i affären, en burk som kanske fraktats över halva jordklotet? Det är ett av de dilemman som får den tyska författaren Karen Duve att kasta sig in i ett årslångt experiment. Hon vill bli en bättre människa och bestämmer sig för att pröva sig fram till ett alternativt leverne, genom att lägga om sin kost och även andra vanor.

I januari börjar experimentet med att Karen uteslutande köper och äter ekologiska produkter, därefter blir kosten vegetarisk, framåt sommaren blir hon vegan och till hösten frukterian. Med på resan finns vännen Kerstin som i boken kallas Jiminy Grille = Benjamin Syrsa, som Karens samvete. Författaren själv är förstås Pinocchio - lite dum, gnällig och utan samvete ... Redan i april känner Karen sig som om hon är med i filmen Matrix. Efter att ha svalt det röda pillret, dvs öppnat ögonen för djurindustrin, finns det inte längre någon återvändo. Anständig essen är tydligt inspirerad av Jonathan Safran Foers Eating Animals/Äta djur, ytterligare lästips i ämnet är Matens pris - Malin Olofsson Daniel Öhman, vinnare av Stora journalistpriset 2011, om sanningen om de brasilianska biffarna, den danska fläskfilén och den billiga paprikan. Riktiga Matrixpiller alla tre!

måndag, september 24, 2012

Ur arkivet - 2006

Ett riktigt bra bokår, vad jag kan minnas. Orhan Pamuk fick Nobelpriset i litteratur, Paul Auster kom med nytt, Resor i skriptoriet, då jag gick i spänd förväntan redan för att få se omslaget ... Och en massa annat bra, t ex något som kom att bli känt som aka-porr, dvs böcker där handlingen kretsar kring livet på internatskolor och andra akademiska miljöer.

Curtis Sittenfeld
I EN KLASS FÖR SIG
Roman - Wahlström & Widstrand
[++]

Inför föräldrarna och andra låtsar fjortonåriga Lee Fiora att det handlar om skolarbetet, att den exklusiva internatskolan Ault i Massachusetts kan erbjuda en så mycket bättre undervisning än hemstadens high school och dessutom i lokaler som inte är slitna och smutsiga. Men det har egentligen inget med saken att göra. Det är killarna som lockar, snygga killar i snygga ylletröjor som i de kataloger Lee studerat ler brett och charmigt alternativt ser intelligenta och ambitiösa ut. Hon drömmer om att träffa en snygg, sportig kille som gillar att läsa och ta långa promenader i höstlöven. Det är förstås något annat än de trista grabbar med stripigt hår och fula jeansjackor som Mellanvästern kan erbjuda.

Emellertid är Lee och hennes familj inte rika, vilket innebär att det är stipendium som gäller. Det är verkligen inte vanligt på elitskolan Ault och Lee förstår att det gäller att hålla tyst om den lilla detaljen. Det blir en hel del som Lee får hålla tyst om, nästan genast går det upp för henne vilket misstag hon har gjort. Det är praktiskt taget omöjligt att som lantis ta sig in i gemenskapen som styrs av överklassens privilegierade, och snygga, och uttråkade, döttrar och söner. Den hårda tillvaron är fylld av underförstådda självklarheter och i den slutna miljön får minsta detalj jättestora proportioner. Det mesta kretsar kring sällskapslivet och framför allt - vem som kommer in på något av de åtta stora universiteten. Alla vet vem som är ihop med vem och vet man inte det kan man bli upplyst via skolans nyhetsbrev. Där står det aldrig något om Lee, som från att ha varit klassens ljus på junior high på Ault blir en iakttagare, en som inte sticker ut, som inte vill sticka ut.

När New York Times listade världens tio viktigaste samtidsböcker fanns Curtis Sittenfelds debutroman I en klass för sig med på listan. Författaren flyttade själv som fjortonåring hemifrån för att gå på internatskola utanför Boston och kanske samlade hon där inspiration till sin första bok. Själv säger hon att hon knappast skulle vilja vara så självutlämnande att hon medger att boken är självbiografisk, men det är väldigt svårt att tro att inte en hel del stoff hämtats ur verkliga livet. I en klass för sig har sagts vara en kvinnlig motsvarighet till Räddaren i nöden och där har vi en bok jag aldrig har begripit mig på. Men som sagt, kvinnlig motsvarighet... Jag som aldrig har varit i närheten av någon internatskola, framför allt inte en amerikansk, drabbas ändå då och då av små chockartade stötar av igenkänning. Vissa saker är universella och alla har vi varit tonåringar, mer eller mindre ångestfyllda. Toppenbra översättning av Gudrun Samuelsson också. I maj kommer f ö författarens andra roman, The Man of My Dreams och en inte så vågad gissning: den blir uppmärksammad.

En dansk thriller tog mig också med storm.

Christian Jungersen
UNDANTAGET
Thriller - Albert Bonniers Förlag
[++]

Arbetskamraterna Iben, Malene, Camilla och Anne-Lise har det så trivsamt när de sitter och jobbar på DCIF, Danskt centrum för information om folkmord, i Köpenhamn. Deras rum är ljust och fint, där finns välfyllda bokhyllor och ett stort bibliotek med läsplatser för forskare. Om någon gång arbetsuppgifterna kan kännas tunga och svåra har de ju alltid varandra. Eh... Kanske inte. Även om chefen, den ambitiöse Paul, inte märker något är stämningen på kontoret allt annat än munter. Bibliotekarien Anne-Lise, nyanställd på DCIF, har aldrig lyckats komma in i gänget och det plågar henne förstås. Tyvärr gör kollegorna heller inget för att underlätta för henne. Snarare tvärtom faktiskt och snart stannar mobbningen inte längre bara vid elaka ord. Utfrysningen blir total, men ingen av de inblandade verkar riktigt begripa vad de håller på med, människor som man kunde tro ska veta en del om grymheter och övergrepp lyckas ändå rättfärdiga sina egna handlingar.

Arbetsklimatet är alltså redan ansträngt och värre blir det när Iben får ett anonymt hotmejl, formulerat på engelska. Tillsammans med bästisen Malene spekulerar hon i vem som kan ligga bakom och kommer ganska snart fram till att det nog måste vara den oansenliga Anne-Lise, som ju faktiskt inte verkar riktigt klok. Och säkert dricker hon också. Hoten trappas upp, fler drabbas och till sist vet man varken ut eller in. Med tanke på deras verksamhet, att skriva och publicera texter och ordna med utställningar om folkmord och krigsförbrytare världen över, befinner de sig redan i en utsatt position och är till på köpet skandinaviskt naiva, med namn och andra upplysningar på hemsidan, utan någon som helst kameraövervakning eller något larmsystem i lokalerna. Faktiskt kan ju vem som helst ta reda på deras telefonnummer och hemadress, ta sig in på kontoret och ligga och lurpassa där eller utanför hemmet eller...

Den spännande intrigen och de fängslande kvinnoporträtten gjorde Undantaget praktiskt taget omöjligt att lägga ifrån sig. Skickligt kombineras skildringen av hur förtryckarmekanismer kan fungera i "den lilla världen", här på en arbetsplats, med fakta om hur de kan påverka människor ute i "den stora världen". Dramatisk, med en kombination av psykologi och filosofi, väcker romanen många frågor. Hur beter vi oss när någon kommer ny till vår arbetsplats? Kan den som är ond i andra sammanhang vara god? Kan vem som helst bli massmördare? Och hur kommer våra barn och barnbarn att se på oss med tanke på vad som händer i tredje världen? Som barn och barnbarn nu ser på sina en gång nazistiska mor- eller farföräldrar? Kanske svarar vi då som en av personerna i romanen raljererar: Ja, men på den tiden var det vanligt att man lät folk svälta - och att låta hela byar dö av svält för att man själv skulle få billigare kaffe. Christian Jungersens andra roman, den första på svenska, har sålt så bra i hemlandet att man inte ens har behövt diskutera en pocketutgåva! Utländska intressenter, bl a flera stora filmbolag, står också i kö för ett samarbete. Till dess: läs boken, drygt 570 sidor sträckläsning!

Och så en fantastisk Ruth Rendell, som grädde på bokmoset bokåret 2006!

Ruth Rendell
TRETTON STEG
Thriller - Natur och Kultur
[++]

I ett gammalt, gammalt hus bor en gammal, gammal dam... Det är Gwendolen Chawcer, som hade läst tusentals böcker och tyckt att det var meninglöst att göra något annat om det inte var nödvändigt. Alla bokmalar känner igen sig! För övrigt anser hon att det mesta, ja, allt, faktiskt, var bättre förr, när pappa professorn levde och det ståtliga huset var fullt av tjänstefolk och kanske den unge, stilige läkaren tittade in på besök och för att dricka en kopp te med lika unga, blyga Gwendolen. Nu får hon klara sig med väninnorna som hon inte gillar så värst mycket. Lägger sig i det mesta gör de, kommer och petar i hennes grejer, städar hennes kök, fast det nog inte alls behövs än på några år.

För att klara utgifterna hyr Gwendolen ut en del av den ganska omoderna bostaden, det är loftet allra högst upp i trevåningsbyggnaden. Där bor Mix Cellini, en ung och mycket märklig man. Han är mer eller mindre besatt av massmördaren John Christie och anser att Christies hus borde vara ett nationalmonument, vilket väl säger en del om hans mentala tillstånd. Dessutom avgudar han den undersköna fotomodellen Nerissa, dagdrömmer om hur hon en gång ska bli hans, vilket förutom evig kärlek också ska leda till att Mix blir precis lika känd, han ska få erbjudanden om att vara med i tv-program, gå på premiärer etc. När deras vägar av en slump råkar korsas blir Mix övertygad om att Nerissa egentligen är hemligt förälskad i honom också. Fast hon är inte alldeles lättillgänglig, Mix måste anstränga sig för att komma henne nära och om det nu råkar komma något hinder i hans väg kan han ju alltid ta inspiration av sin idol, Christie. Hu!

Ja, vad kan jag säga... I love Ruth! Tretton steg är tillägnad deckardrottningarnas grand old lady, P D James, "med tillgivenhet och beundran", och Ruth Rendell är hennes kronprinsessa, minst! Precis som i Rendells förra bok, Rottweilern, står ett hus i centrum för handlingen, det är inte många scener som utspelar sig utanför detta kråkslott. Och om man tror att det bara är Mix som lever i sin egen fantasivärld, tror man fel, för Gwendolen ligger inte så värst långt efter, även om hon inte tar till riktigt lika drastiska metoder för att få som hon vill... Som vanligt en utmärkt översättning av Gertrud Hemmel, personporträtten, främst av Gwendolen och Mix, är detaljerade, fascinerande och intressanta, miljöskildringarna likaså och intrigen förstås och... Ja, det blir inte bättre än så här.

söndag, september 23, 2012

Blir det CHIN-wahs tur i år?

Ja, kanske är det Chinua Achebes tur att få Nobelpriset i litteratur i år. (Rätt uttal på den nigerianske författarens namn är just CHIN-wah a-CHEY-be, enligt denna lista. Kanske bra att träna på i dessa dagar...) Just nu är oddsen 20/1, men det är Murakami som toppar Ladbrokes lista följd av Bob Dylan.

I J M G Le Clézios Afrikanen som jag läste nyss hittade jag denna vackra strof ur Achebes dikt Jul i Biafra:
 
Nej, ingen Jungfru Maria med Jesusbarnet
Kan mäta sig med
Bilden av en mors ömhet
Mot sonen hon snart måste glömma

fredag, september 21, 2012

Tre på tre: Afrikanen

Den första boken i höstens utmaning Tre på tre, som jag bestämt för min del ska vara inriktad på Nobelpriset, blev Afrikanen av J M G Le Clézio, som tilldelades priset 2008 eftersom han är "uppbrottets, det poetiska äventyrets och den sinnliga extasens författare, utforskare av en mänsklighet utanför och nedanför den härskande civilisationen." Poetiskt, jo, det är det, uppbrott och äventyr också, men för den sinnliga extasen måste jag nog leta upp någon annan bok av författaren ...

Afrikanen är en tunn liten volym på knappa 90 sidor, inklusive foton, illustrationer och annat. Undertiteln lyder Porträtt av en far, det är alltså Le Clézios pappa som är titelns afrikan, en hård och auktoritär man som författaren lärde känna först vid åtta års ålder. Pappa Le Clézio arbetade som läkare i Västafrika, Nigeria, och när familjen först kunde ta sig dit efter andra världskriget blev de de enda européerna i trakten. De sov i hängmattor i den enkla bostaden, en hydda som byggts i ett hav av gräs som ett hus på en flotte. Le Clézio berättar med ett så vackert, men sakligt språk om sina barndomsminnen, om mötet med Afrika och det är en skildring av en ganska farlig uppväxt som är annorlunda, något han själv alltid var medveten om. Samtidigt kände han sig så trygg. Vad kunde hända där, liksom?

Och han funderar över sin pappa, hur han utvecklats till den stolte man som man fruktade och det är en sorg över den far han aldrig fick lära känna. På något sätt var det redan för sent, de var båda formade efter sin omgivning ... Det finns en tydlig gräns mellan ett före och ett efter andra världskriget, när Le Clézio tittar på gamla foton, läser på baksidan och drömmer sig bort när han tänker på vilket exotiskt äventyr Afrika måste ha varit för föräldrarna som nygifta. Så lyckliga, så fria de måste ha varit!

söndag, september 16, 2012

Örfilen

Christos Tsiolkas
ÖRFILEN
Roman - Leopard Förlag
[0]

Harry är ingen trevlig man, hans förakt för andra människor, i synnerhet kvinnor, får mig att haja till både en och två gånger. Sin fru liknar han t ex vid ett troget, korkat djur. Att han själv har haft en våldsam uppväxt, är det någon ursäkt för att han tar till nävarna när orden tryter? Att han dessutom ger sig på en liten bråkig treårig kille, hur ska man reagera på det? I Örfilen hamnar jag mitt en märklig rockstjärnetillvaro med sex, drugs & rock'n'roll, men det är inga rockstjärnor boken handlar om, utan ett mer eller mindre vanligt kompisgäng i en australiensisk förort. Man har ordnat en trevlig grillfest hemma hos ett av paren, gästerna drar en lina eller petar i sig piller, barnen leker och stojar och det plötsligt händer det. Örfilen är ett faktum, balansen är rubbad, kompisgänget splittras.

Örfilen blev 2010 nominerad till Bookerpriset, den har översatts till 20 språk och även filmatiserats, SVT kommer att visa serien i höst. Jag tänker på en annan Bookerprisnominerad bok, en som faktiskt vann priset 2007, Sammankomsten - Anne Enright. Jag får ibland samma känsla som när jag läste den boken, att de mänskliga beteendena är för jobbiga att läsa om, men ändå kan jag inte sluta. Dock är jag mer kluven till Örfilen, främst för att jag tycker att boken är alldeles för lång med sina 512 sidor, t ex med en kärlekssemester som verkar pågå i eeeeevighet.

Jag gillar greppet med att låta flera karaktärer komma till tals och tycker att författaren lyckas med att ge röst åt olika generationer, från en ung tonårskille till en åldrad grekisk patriark (det är f ö just dessa karaktärer som griper mig mest). Som en tung skugga över allt svävar incidenten som kommer att påverka inte bara de direkt inblandade utan även dem som står runt omkring. Hur hittar man tillbaka till varandra efter något sånt här, kan man, vill man? Vilken lojalitet är starkast, vänskap eller släktband? Är det någon skillnad för de olika generationerna? Intressanta frågeställningar att fundera på!

lördag, september 15, 2012

Ge bort en bok i dag!

I dag är det dags för Facebook-evenemanget Ge bort en bok som jag skrivit om tidigare. Skriv en lapp där du berättar att du ger bort boken till den som är intresserad, stoppa lappen i en bok och "glöm" boken på en parkbänk, i tvättstugan, på kafét, i ett omklädningsrum eller liknande.

Nästan 5 000 personer har just nu tackat ja till evenemanget på Facebook och kommer att sprida sina böcker till nya läsare över hela landet :)

torsdag, september 13, 2012

Kod 400

Sophie Divry
KOD 400
Roman - Sekwa
[+]

Rolig, hård, kall, ensam, kärlekstörstande - några av de ord jag antecknar för att beskriva berättarjaget i Kod 400. Det är en tunn bok (en kortroman?), bara lite drygt 90 sidor, men på dessa sidor hinner författaren, debuterande journalisten Sophie Divry, bygga upp ett ganska fascinerande kvinnoporträtt av en medelålders landsortsbibliotekarie, en antihjälte som jag först jämför lite med den oförglömliga portvakten i Igelkottens elegans (av Muriel Barbery, också på Sekwa förlag).

Vi möter vår bibliotekarie i den kvava källarvåning som är hennes arbetsplats, texten är en enda lång monolog, samtalspartnern en anonym besökare som råkat bli inlåst i biblioteket under natten. Jag njuter av att läsa om denna kvinnas åsikter om livet i allmänhet, bibliotek i synnerhet och om franska författare som Flaubert, Balzac, Maupassant m fl. Jag fnissar när hon berättar hur hon i form av kollektiva bestraffningar tar hämnd på arkitekter eller t o m arkitektstuderande på grund av sitt hat mot dem som en gång ritade den isolerade lokalen. Fast kollegorna vill hon i och för sig ändå inte ha något att göra med, kvinnor som går på karaoke under vintern och på museer under sommaren ... Mindre intresse har jag väl av hennes love interest, den vackre och försynte biblioteksbesökaren Martin som hon beundrar på avstånd. Jag hade gärna sett bibliotekarien ännu vassare, även i den situationen. Men vad göra, han har en nacke som ser ut som en bokrygg!

Titelns mystiska "kod 400" kommer f ö från klassificeringssystemet Dewey som används i biblioteken. Språkavdelningen har flyttats från klass 400 till klass 800, vilket innebar att att klass 400 nu står helt tom, outnyttjad! Det gör bibliotekarien vimmelkantig, som att bada mitt ute på öppna havet. Att vara bibliotekarie är annars allt annat än stimulerande, det liknar mest ett vanligt ackordsarbete, säger hon och beskriver sig som en kugge i kulturmaskineriet. Jag noterar att manuset först var tänkt som en pjäs som sedan boken kom ut också har spelats på scen. En bok om att älska böcker, ibland kanske lite väl mycket, och ett intressant komplement till förlagets tidigare utgivning av Drömbokhandeln.

onsdag, september 12, 2012

måndag, september 10, 2012

Bokryggspoesi


Änka i ett år
Ett fruset liv
Upp till ytan
Återkallad till livet

söndag, september 09, 2012

Siritimmarna

En lyx i min smak!
Försöker få till de där eftersträvansvärda Siri Hustvedt-timmarna, det vill säga att avsätta ett par timmar varje eftermiddag/kväll bara till läsning, allt på rekommendation av min favoritförfattare (ja, en av dem) ...

Ibland funkar det, ibland inte, men det är alltid en stund att längta efter.

fredag, september 07, 2012

Hallå bibblan!



Tar en titt på bibliotekets nya e-böcker, t ex Akvarium - Barbara Voors, kom 1991 som författarens andra roman. Jag trodde faktiskt att jag hade läst den men hittar ingen anteckning om det i min läsdagbok ... Och det är lite svårt att få grepp om handlingen när jag läser beskrivningen: Hon lever i Akvariet där man måste ljuga för att bli medlem, där ingen lämnar sår, där man får vänja sig. Hon får lära sig att bli onåbar, osårbar, ouppnåelig. Men hon håller på att försvinna i spegeln, liksom hennes språk som enbart lämnar kvar fraser.

Den gamle Lustans lakejer-sångaren Johan Kinde var kanske inte en ungdomens hjälte för mig, jag var ju ingen syntare ;) Men att han debuterat som romanförfattare tycker jag är kul! I Någon sorts extas återskapar han tiden då punken gick över i new wave, frisyrgelén kom till Sverige och Stockholm fick ett klubbliv. Någon som läst?

Stor skandal blev det när Det går an kom ut 1839, Carl Jonas Love Almqvist tvingades lämna sin rektorstjänst och blev allmänt avskydd och förlöjligad. Vad det handlade om? Det vi i vår tid kallar samboskapet och kritik mot det livslånga äktenskapet. "Den första svenska feministiska romanen", en klassiker som jag genast lånar hem till min iPad.

torsdag, september 06, 2012

I den afrikanska vildmarken

Strosade lite i en bokhandel, som man gör. Och upptäckte att Natasha Illum Berg har kommit med en ny bok (på svenska), eller gjorde det snarare förra året. Vildsnår, ett starkt psykologiskt drama om äktenskapets och kärlekens villkor, har nu kommit i pocket. Jag har tidigare skrivit om den självbiografiska Floder av röd jord, Vildsnår är en roman och jag lägger titeln på minnet inför en (kanske) kommande afrikansk läsutmaning.

Det välbeställda paret Thomas och Beatrice ger sig av till Tanzania för att begrava storviltjägaren Daniel - en man som haft ett minst sagt starkt inflytande på deras förhållande.

Tillsammans med vägvisaren Boga stannar de i jaktlägret efter begravningen för att ta ett ordentligt avsked av Daniel och av Afrika. Men den skenbara säkerheten i lägret rubbas efter en rad dramatiska händelser och plötsligt befinner de sig ensamma i bushen: utan kontakt med omvärlden och utlämnade till sig själva.

tisdag, september 04, 2012

Mr Darcy-dagen 5 september

 
Via Feelgoodbibliotekarien fick jag nyss veta att Arga Bibliotekstanten har utsett den 5 september till Mr Darcy-dagen. Just en sådan dag man går och längtar efter! Nu ska jag gå och fundera lite på hur jag ska fira denna högtidsdag  ...

lördag, september 01, 2012

Tre på tre: Nobelpriset

Dags att välja böcker till Pocketlovers utmaning Tre på tre! Tre böcker på ett tema på lika många månader, september, oktober och november. Mina läsplaner går i princip alltid åt skogen (vilket absolut inte gör någonting), men nu hoppas jag gå i land med dessa tre titlar på tema Nobelpriset:

1. Afrikanen - J.M.G. Le Clézio. Fransk-mauritiske Jean-Marie Gustave tilldelades Nobelpriset 2008, med motiveringen "uppbrottets, det poetiska äventyrets och den sinnliga extasens författare, utforskare av en mänsklighet utanför och nedanför den härskande civilisationen". Ett fadersporträtt, men lika mycket ett porträtt av Afrika och författaren.

2. Fågeln som vrider upp världen - Haruki Murakami. Nej, han har inte fått Nobelpriset än, men det är lika bra att vara beredd ;)

3. Gräset sjunger - Doris Lessing. "Den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning" löd motiveringen när brittiskan tilldelades Nobelpriset 2007. Gräset sjunger är Lessings debutroman från 1950, tema rasmotsättningar, klasskillnader, kvinnlig frigörelse m m.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...