tisdag, oktober 30, 2012

Månadens tyska: Der Augenjäger

Boken inleds med en varning från författaren Sebastian Fitzek, inte som jag först tror för att varna "känsliga läsare", utan att för att påpeka att Der Augenjäger är en fristående fortsättning på Der Augensammler och om man inte redan läst den kommer nöjet snart vara förstört. Jag har inte läst Der Augensammler, men bestämmer mig för att gå vidare ändå. Jag behöver förresten inte varnas för att det kommer att bli läskigt, jag vet att boken handlar om ögonkirurgen doktor Suker som utsätter sina kvinnliga patienter för fruktansvärda brott. Tyvärr verkar polisen inte kunna komma åt honom, det finns inga vittnen. Innan kvinnorna hinner förhöras brukar de dessvärre ta sina egna liv.

Bokens "ich" (= jag) är journalisten Alex som i förra boken stötte ihop med ögonsamlaren Frank, en mördare som tycker det är en bra idé att sticka ut offrets vänstra öga när han dödat dem. Frank dödade också Alex fru och kidnappade sedan hans son. Den intrigen flyter in även i uppföljaren Der Augenjäger, då Alex har fått en viss tid på sig att hitta sonen. Han smiter iväg från polisstyrkan för att ta saken i egna händer och lyda kidnapparens krav, men det går illa. Parallellt följer vi den blinda fysioterapeuten Alina, som genom det tidigare fallet i Der Augensammler gjort sig ett namn som medium. Hon har en förmåga att under massagen "se" klientens förflutna och nu vill polisen ha hennes hjälp ännu en gång, med doktor Suker.

Vissa saker gör Fitzek bra, som Alex förtvivlan över den kidnappade sonen, men annars blir det lite larvigt med inte bara en utan två psykopatiska mördare som riggar fällor, väser i telefon och kidnappar folk, Ögonsamlaren och Ögonjägaren. Och så ännu en huvudperson som till sist frågar sig om alla människor som han älskar förr eller senare måste gå samma eländiga öde till mötes, det är som om han bär på något dödligt virus som drabbar alla utom honom själv, gäsp. Med ett ganska krystat slut samt mördarens obligatoriska bekännelsemonolog blir jag inte jättesugen på den avslutande delen i Ögontrilogin. Fast man vet förstås aldrig ... = cliffhanger à la Fitzek ...

Ordlista:
die Heten - heterosexuella
Pausbäckchen - äppelkinder, skulle jag väl kalla det på svenska

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar


Tack för din kommentar, välkommen tillbaka för ditt svar :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...