onsdag, april 30, 2014

Topplista 2014 - april

Ett lite lugnare lästempo under april, men mars månads läsmaraton gav mig ändå vind i seglen så att jag bl a kunde avsluta nästa etapp i tegelstensutmaningen, The Goldfinch - Donna Tartt. Nästa tegelsten blir De fördömda - Joyce Carol Oates, 689 sidor, heja, heja!

Till final:
Alle leben so - Angelika Klüssendorf

Till andra chansen:
The Goldfinch - Donna Tartt

Tidigare finalister:

Till final:
Vägen mot bålberget - Therése Söderlind (januari)
Älskaren - Marguerite Duras (februari)
Helioskatastrofen - Linda Boström Knausgård (mars)

Till andra chansen:
Er ist wieder da - Timur Vermes (januari)
Kvinnan i svart - Susan Hill (februari)
Den nya människan - Boel Bermann (mars)

Regler: Varje månad väljer jag den bästa boken som går direkt till final i bästa Melodifestivalstil samt en bok som så småningom får en andra chans att ta sig in på topplistan vid årets slut.

lördag, april 26, 2014

Pappersstäder

John Green
PAPPERSSTÄDER
Roman - Bonnier Carlsen
[0]

Jag läser sällan YA, men när John Greens senaste på svenska låg i bokresans presentpåse kändes det som ett bra tillfälle att pröva igen. Jag har inte läst dundersuccén Förr eller senare exploderar jag, men har så klart som bokbloggare inte missat alla positiva inlägg om den. Pappersstäder inleds med en en intresseväckande prolog, det är en vanlig dag i parken då nioåriga kompisarna Margo och Quentin hittar en död man vid ett träd. Margo blir nyfiken medan Quentin baravilldärifrånochcyklahemochberätta. I sin anteckningsbok inleder Margo en utredning (à la Harriet Spion - Louise Fitzhugh!), hon älskar mysterier och redan här reflekterar Quentin över att det kanske var därför hon blev ett själv ... Vad är det egentligen som har hänt?

Många år senare börjar det närma sig examen från high school, Quentin och Margo bor fortfarande grannar men medan Q, som han kallas, mest hänger med orkesternördarna går Margo sina egna vägar, en tjej mit Wanderlust. Inget blir heller lättare av att Quentin är obotligt kär i sin barndomskompis, känslor som verkar obesvarade. När hon mitt i natten dyker upp utanför hans sovrumsfönster för att be om hjälp med en snillrik hämndaktion är han därför inte svårövertalad. I ett nattligt Orlando och med en lista på elva problem, varav minst fem kräver flyktbil med chaufför, får Quentin uppleva sitt livs natt och någonstans vågar han hoppas att allt nu kommer att förändras, till det bättre för hans egen del alltså. Men! Nästa dag är Margo försvunnen. På grund av ett par mystiska ledtrådar, som Q är övertygad om att hon lämnat till just honom, kommer han fram till att hon faktiskt vill bli hittad och inleder därför sin egen utredning, en jakt som avslutas med en hysterisk roadtrip.

Jag måste ge extra plus för att en av Margos ledtrådar får vara WW, Walt Whitman och hans dikt Leaves of Grass. Även Emily Dickinson får vara med på ett hörn! Pappersstäder är författarens tredje bok från 2008 som nu har översatts till svenska av Ylva Stålmarck. Den senaste, Förr eller senare exploderar jag blev film (The Fault in our Stars), samma sak kommer så klart ske även med Pappersstäder (Paper Towns). Min hjärna går via Hazels syretank till Emma i teveserien Bates Motel och landar vid Freddie Highmore i rollen som Quentin. No? Nå ja, jag hade inte jättefel i alla fall ... Och visst, det kan nog bli mer YA för mig, i alla fall av John Green.

torsdag, april 24, 2014

Månadens tyska: Alle leben so

Tyska Angelika Klüssendorf blev ett känt namn med Flickan/Das Mädchen som kom ut på svenska förra året, en bok som nominerades till Deutscher Buchpreis 2011. Den har jag inte läst, men jag hittade Alle leben so på mitt bibliotek, debutromanen från 2001. Det är en lite speciell roman eftersom den består av olika berättelser, flera olika livsöden som hänger samman på ett eller annat sätt, lite som en novellsamling faktiskt.

Berättarperspektiven skiftar när karaktärernas vägar korsas om och om igen, som t ex författaren/poeten som förälskar sig i tjejen bakom köttdisken och därför köper stora feta köttbitar - trots att han egentligen är vegetarian. Eller kronofogden som i tjänsten alltför ofta blir indragen i sina klienters elände, klienter som här har en koppling till andra av bokens karaktärer. Eller författaren/poetens åldrande mamma som för att behålla sin yngre älskares - mer eller mindre uppriktiga - kärlek plastikopererar ansiktet till oigenkännlighet und so weiter.

Det är underbart mörkt och resignerat, med en rejäl dos Weltschmerz och eftersom jag är svag för feel bad-litteratur tror jag att jag har fått en ny favorit i Klüssendorf! Jag vill läsa mer, med början med Das Mädchen och dess uppföljare April. Det ska visst bli en trilogi så småningom, böcker som i viss mån är baserade på författarens eget liv. Angelika Klüssendorf är född i Västtyskland, men kom redan som liten till DDR. I början på 80-talet ansökte hon om utresetillstånd, vilket beviljades så att hon kunde flytta till Västberlin 1985. Här läser hon ur nya boken April: Zeit Online.

Ordlista:

der Gerichtsvollzieher - kronofogde
der Flachmann - fickplunta
die Böschung - slänt, jordvall

onsdag, april 23, 2014

Tematrio - Världslitteratur

I dag den 23 april firar vi världsbokdagen, självklart genom att läsa så mycket vi bara orkar men också med en tematrio: berätta om tre intressanta texter från jordens alla hörn! Bland annat tack vare olika bokbloggares läsutmaningar läser jag en hel del som inte kommer från de "vanliga" länderna UK och USA, det planerar jag att fortsätta med ty det är ljuvligt.

1. Förra veckan gick en av de allra största latinamerikanska författarna bort, Gabriel García Márquez blev 87 år. Jag tipsade i en annan tematrio om inledningen till Krönika om ett förebådat dödsfall, en annan favorit är Kärlek i kolerans tid, om Ferminas och Florentinos livslånga kärlekssaga. Mycket dramatiskt och sorgligt. Ett litet författarporträtt, under min rubrik Från A till Ö.

2. The Boy Next Door - Irene Sabatini (min recension) har också en fantastisk inledning: Two days after I turned fourteen the son of our neighbor set his stepmother alight. Boken utspelar sig i Zimbabwe och Sydafrika på 1980-talet där grannpojken i citatet är Ian, en "rhodie”, dvs en vit zimbabwier. Bokens berättare är Lindiwe eller Linda som är "av blandad härkomst". Svart och vit, aldrig mötas de två ... Eller? Finns i svensk översättning, Pojken på andra sidan.

3. De små tingens gud - Arundhati Roy var den första indiska författare som tilldelades Bookerpriset 1997. En släktkrönika där ett tvillingpar, en pojke och en flicka, och deras olika levnadsvillkor står i centrum. Boken, som är skriven med ett mycket speciellt språk, är författarens hittills enda roman, nu arbetar hon främst som samhällsdebattör och politisk skribent

måndag, april 21, 2014

Och himlarna ska falla himlarna ska falla himlarna ska falla när du rör vid mig

Emma Karinsdotter
OCH HIMLARNA SKA FALLA HIMLARNA SKA FALLA HIMLARNA SKA FALLA NÄR DU RÖR VID MIG
Roman - Sadura förlag
[-]

Längsta boktiteln någonsin? Den visar sig rätt snart vara kännetecknande för debuterande Emma Karinsdotters sätt att skriva, som stream of consciousness där huvudpersonens inre monolog flödar fram över sidorna och där jag som läsare måste släppa taget och flyta med i ordströmmen. Huvudpersonen, det är Jonna som sitter med sin flickvän Elin vid frukostbordet när det förflutna plötsligt gör sig påmint i paridyllen, i form av en tidningsartikel med en bild av bokens "du", Niki, strulig rocktjej som turnéledaren Jonna har ett passionerat förflutet med.

Det var i Oslo Jonna och Niki träffades för första gången, på en klubb med människor överallt kroppar i olika höjd bredd och skal. Som träd. Jag går mellan stammarna valkig bark mot mina händer när jag försöker ta mig fram i skogen. Det blir ett ordentligt blixtnedslag i Jonna när hon får syn på den sexiga trummisen, med starka tatuerade armar och böljande mörkt hår. Kärleken verkar också besvarad, i alla fall till en början, men så är det ju det där med sex, drugs & rock'n'roll & turnéliv ... Eftersom jag sätter betyg på böckerna jag får från olika förlag ser du redan i inledningen av inlägget att boken inte var något för mig, men förlagschefen för Sadura berättar att den allra första författaren som kontaktades när det blev aktuellt att starta eget var Emma Karinsdotter.

Och himlarna ska falla himlarna ska falla himlarna ska falla när du rör vid mig är skriven med ett språk som är lika passionerat som kärlekshistorien, ett språk som författaren inte vill begränsa med skiljetecken. Även om det kan vara spännande med nya konstnärliga grepp blir det ändå för mycket, som det amerikanska socker som snöar ner på Jonna och Niki vid deras innerliga kärleksord. Ordflödet skymmer berättelsen, för även om personerna kan sägas vara ganska klyschiga gillar jag att läsa om det mörka, om de förbjudna känslorna i ett förhållande. Intressant är att Emma Karinsdotter precis som sin karaktär Jonna har jobbat inom musikbranschen, bl a som turnéledare, hennes personliga erfarenheter sätter förstås färg på berättelsen.

torsdag, april 17, 2014

Tysk tematrio: krimpåsk

Först en minnesanteckning till mig själv: skärtorsdag heter på tyska Gründonnerstag (i morgon är det Karfreitag, sedan Karsamstag, Ostersonntag, Ostermontag). Veckans tematrio är passande nog denna (krim)påskvecka: Vilka är dina tre favoritdeckare? Presentera en bok, författare eller romanfigur. Elin med bloggen Tyskbokhylle har redan tipsat om Østerriksk krimpåske (bl a Otto Morell!), jag tar över stafettpinnen med några tyskar:

1. Christa Bernuth (ett kort porträtt här) verkar inte längre skriva om poliskommissarie Mona Seiler, kanske är det därför jag har tappat bort denna författare på vägen. Jag gillade Mona! Jag vet inte om Christa Bernuths senaste bok, Das Falsche in mir, kan få mig att hitta tillbaka, men den handlar i alla fall om femtioårige Lukas Salfeld som lever ett ganska normalt liv. Han är gift, har två barn och ingen vet att han i ungdomen skar halsen av sin flickvän. När han en dag stöter ihop med en tjej som är väldigt lik henne tar hans farliga fantasier över ...

2. Charlotte Links senaste, Im Tal des Fuches, var en besvikelse (min recension), då rekommenderar jag hellre t ex Der Beobachter (min recension), "observatören" som ägnar sig åt att iaktta kvinnor på avstånd och föra noggranna anteckningar om deras liv och vanor. Samtidigt skakas London av en rad mord på äldre ensamstående kvinnor som alla dödats på ett mycket sadistiskt sätt. Polisen söker en psykopat, en man som hatar kvinnor. Finnes det måhända ett samband?

3. Juli Zeh skriver väl mer spänningsromaner än rena deckare, men jag vill ändå tipsa om hennes Nullzeit (min recension) som nu finns på svenska som Stopptid. En spännande thriller, långsamt krypande spänning som formas till ett psykologiskt drama på en vulkanö i Atlanten där dykarinstruktören Sven tar sig vatten över huvudet (haha!). Läs ett utdrag från Weyler förlag.

tisdag, april 15, 2014

Grattis Donna!

Jag brukar inte bry mig så mycket om det amerikanska Pulitzer-priset, men när allas vår Donna Tartt tar hem det för fiction är det värt några rader ändå. Instiftat 1917 till minne av journalisten och tidningsmannen Joseph Pulitzer delas det varje år ut i 21 olika kategorier. När det gäller skönlitteratur ska verket behandla det amerikanska livet och bland tidigare pristagare finns mina favoriter Anne Tyler, Annie Proulx, Carol Shields, Jhumpa Lahiri.

Och nu Donna Tartt. Jag tycker ju att alla som lyckats läsa ut The Goldfinch är värda ett eget litet pris, det var en bok jag älskade och hatade (min recension). Grattis Donna, nästa gång (2024?) hoppas jag på mindre Dickens ...

lördag, april 12, 2014

Sången ur det kinesiska rummet

Sam Ghazi
SÅNGEN UR DET KINESISKA RUMMET
Roman - Norstedts
[+]

Så skönt spejsigt silvrigt omslag, det var nog mest därför boken med den konstiga titeln fångade mitt intresse när jag började packa upp böckerna i bokresans bokkasse. Sam Ghazi är ett nytt namn för mig, det här är hans romandebut efter att tidigare ha publicerat en diktsamling. En poetisk science fiction är alltså vad jag förväntar mig, och det är faktiskt också vad jag får i Sången ur det kinesiska rummet, en mycket läsvärd sådan.

Efter en actionfilmsliknande upptakt i regnskogen och sedan ett hopp ut i rymden, något som får mig att tänka på Carl Sagans Kontakt, hamnar vi i ett framtida Stockholm, där Nya City byggts upp med hjälp av underbetalda amerikanska arbetare och Slottet finns bevarat i en glaskupol i något som nu heter Gamla Innerstaden. Ovanför allt susar tågen fram på en monorail, now we're talking! I ett avancerat labb jobbar läkaren/forskaren Simona med en helt ny robot, en cancerdiagnostiker som ska tränas upp för att ta hand om särskilt knepiga fall - en svårbestämd buktumör, ett par tarmbiopsier osv. Maskinen, som går under namnet Cepheus, lär sig flera års läkararbete på bara ett par månader, något som dock i maskinens tidräkning känns som en evighet. Det är en avancerad apparat, varje ex är en enorm investering för företaget Waseda, ledande inom forskning om medicinsk robotik.

Några i personalen ser Cepheus som en kravlös kollega, andra på arbetsplatsen känner hotet av denna s k artficielle, en gökunge som ser ut som en stor insekt utan bakkropp, en sorts E.T. med långa fingrar och tindrande ljusdioder i handflatorna. Titelns kinesiska rum kommer från ett tankeexperiment, ett argument mot tanken att en dator eller någon teknisk apparat kan göras medveten eller intelligent, enligt wikipedia. Cepheus börjar nämligen snart gå sina egna vägar, vilket är något helt nytt för de artificiella i denna framtidsvärld. Roboten börjar skapa, tänka självständiga tankar, skriva lyrik, och det är vackert men inte särskilt ändamålsenligt. Så vad ska man göra? Stänga av maskineriet, försöka reparera, eller bara låta allt vara som det är? Har en robot rätt till ett eget liv? Till sin frihet? Vad är frihet och vem har rätt att vara fri? Vad är virtuell verklighet, och vad är ... ja, verklighet?

fredag, april 11, 2014

Soluppgångens land

Tyvärr ingen tysk torsdag den här veckan, men väl en japansk fredag. Eftersom Anna snart drar till Asien vill Linda tillägna henne veckans bokgeografi. Lite japanskt har jag allt fått i mig, och då menar jag inte bara misosoppa och sushi, som jag f ö älskar.

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Japan eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Först och främst Fågeln som vrider upp världen - Haruki Murakami, jag läste tillsammans med Bokcirkeln i P1 och var tacksam för deras stöd! Härligt surrealistisk och tankeväckande läsning, där dröm, verklighet och mardröm flyter ihop i en magisk historia. Jag har skrivit en rad inlägg om min läsupplevelse, med början med det första inlägget här. Sedan har det inte blivit mer Murakami, men jag kan tänka mig t ex Elefanten som gick upp i rök, noveller som utspelar sig i vardagens välbekanta miljöer, men de realistiska kulisserna av villaförorter, bakgator och kontorslandskap ruvar på surrealistiska hemligheter.

En annan novellsamling är Kvällens lagar - Mary Yukari Waters (min recension) med elva berättelser på temat "västerländsk påverkan på det japanska samhället under och efter andra världskriget fram till nutid". Många exempel på hur traditionell japansk kultur försvinner till förmån för västerländska seder och bruk, som alltid en balansgång för att skapa ett mångkulturellt samhälle. Författaren föddes i Kyoto, Japan med japansk mor, fadern var amerikan med irländska rötter, och flyttade som nioåring till USA.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Japan. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Efter att ha läst Det nakna ögat (min recension), en stämningsfull och originell berättelse om en ung vietnamesisk kvinna som blir besatt av den franska skådespelerskan Catherine Deneuve, vill jag gärna läsa mer av Yoko Tawada. Kanske väljer jag nya romanen Etüden im Schnee, om Knut, världens kändaste isbjörn som föddes på Berlins Zoo. Författaren är född i Japan men flyttade till Tyskland i början av 80-talet och skriver nu på båda sina språk, japanska och tyska, romaner, essäer och diktsamlingar. Har bl a belönats med Goethemedaljen, ett pris som varje år delas ut av Goetheinstitutet till icke-tyskar för insatser i dess anda.


3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Japan, som du inte läst, men är nyfiken på.

Det får så klart bli Vi kom över havet - Julie Otsuka, om de japanska kvinnor som kom till Kalifornien som postorderbrudar på 1920-talet - från den mödosamma båtresan fram till den dag i december 1941 då de tillsammans med sina familjer pekas ut som förrädare. Otsuka är född och uppvuxen i Kalifornien, med japanska föräldrar. I år kommer även När kejsaren var gudomlig på svenska, debutromanen som skildrar hur livet förändrades för Kaliforniens japanska befolkning efter attacken mot Pearl Harbor, med trakasserier och interneringsläger.

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Japan.

Förutom klassiska Akira Kurosawa är japansk film främst skräck för mig, som Ringu/The Ring, Grudge, One Missed Call, filmer/filmserier med mystiska telefonsamtal, livsfarliga videofilmer och läskiga spökflickor. Jag har också sett en del animerade långfilmer, som Min granne Totoro och Spirited Away, och actionfilmer som blodiga Battle Royale (2000), baserad på en roman med samma namn. Japan styr här sina oregerliga ungdomar med hjälp av ett statligt program som kallas Battle Royale. De förs till en öde ö där de får veta att de måste döda varandra, med slumpmässigt utvalda vapen, för att själva överleva. Lite Hunger Games, lite Flugornas herre, med maskingevär och lite för mycket tonårskärlek för min smak.

Jiro Dreams of Sushi är en amerikansk dokumentär om den japanska sushikocken Jiro Ono, äldst i världen med att ha tre stjärnor i Guide Michelin. Hans enkla restaurang har endast 10 sittplatser, men dit vallfärdar matälskare från hela världen. Intressant och aptitretande, men även en mycket gripande historia.

tisdag, april 08, 2014

Tematrio - Kulturgrejer

Jag är en äkta kulturtant, gärna med prefixet pop-, vilket eventuellt märks här i bloggen och i veckans tematrio: Berätta om tre kulturella aktiviteter (definiera själva) ni gärna ägnar er åt!

1. Böcker och litteratur måste få vara med på listan, jag läser det mesta från chick lit och feel bad-litteratur till Nobelpristagare och en och annan thriller. Författarsamtal kan vara kul, i alla fall om författaren heter Håkan Nesser! Den stora bokmässan i Göteborg har jag vuxit ifrån, eller möjligen tvärtom, jag trivs bättre med boksamtal i det mindre formatet. Som under bokresan, vilken ljuvlig läslyx! Där fick jag också smak för att bokcirkla, kanske skulle jag försöka leta rätt på någon lämplig bokcirkel här på hemmaplan också.

2. I Lindas bokgeografi har jag kastat mig över tillfället att prata film, jag ser gärna lite "smalare" film på min stads trevliga filmstudio, men kan även fläska på med amerikanska blockbusters. Stockholms filmfestival har blivit en höjdpunkt, synd bara att jag på grund av avståndet inte kan hänga på precis alla medlemsvisningar. Last Stop Fruitvale Station blev t ex min favorit under förra årets festival. Jag gillar mycket att se film i de här sammanhangen där publiken för det mesta förstår att en ska vara tyst under visningen!


3. Musik är en annan passion, det blir förstås en hel del annat än Eurovision även om våren präglas främst av denna underbart glittriga och helt oförutsägbara musiktävling. Musik och språk, perfekt kombination. Sluta sjunga på engelska, hör ni! Tyvärr kan jag inte spela något instrument men sjunger fortfarande med i det mesta, hellre än bra. Rötterna har jag i britpop, vidare till indiepop och -rock, men fortfarande är Everybody - Backstreet Boys låten jag önskar i olika sammanhang. Boy Bands 4-ever.

måndag, april 07, 2014

Den gyllene finken

Jag kliver in i Donna Tartts värld, hänger upp en Stör ej-skylt på dörren och stänger sedan igen. Och öppnar inte för någon. Jag har läst och älskat såväl Den hemliga historien som Den lille vännen (min recension), så när jag i ögonvrån sett några lite varierande omdömen har jag genast vänt bort blicken. Jag vill inte läsa några recensioner innan jag själv är klar med boken. Och boken, det är förstås The Goldfinch - Donna Tartt, Steglitsan som den svenska titeln blev. En ny roman av Donna Tartt är en händelse av gigantiska proportioner i litteraturvärlden, det blir lätt så när varje bok tar över tio år att skriva.

Precis som älskade Harriet i Den lille vännen drabbas huvudpersonen, trettonårige Theo Decker, av sorg, ställs inför psykiska sjukdomar och våld, och precis som Harriet lämnas han av sin pappa när denne överger familjen. Det är sedan under ett museibesök med mamma som hela hans värld rasar samman, Metropolitan Museum utsätts för ett terrorattentat, mamman dör i bombexplosionen medan Theo överlever. Omtumlad och chockad stapplar han ut från förödelsen, men han är inte tomhänt: i en plastkasse har han en liten tavla, Carel Fabritius 1600-talsmålning Steglitsan samt en ring han fått av okänd man inne på museet. Ringen leder honom vidare till Hobie, konsthandlare och möbelrestaurerare, där han blir varmt mottagen. Det är dock bara första stoppet på Theos resa och hela tiden har han till tröst sin tavla, sin ssskatt som kanske kan vara till någon liten hjälp när han försöker ta sig igenom sorgen, obesvarad kärlek, den svåra skoltiden då lärarna inte längre ser honom, bara ser tragedin.

Jag började läsa The Goldfinch under mitt läsmaraton i mars, parallellt med kortare böcker. 771 sidor Tartt är inte optimalt att ta med sig i handväskan och jag har flera gånger önskat att jag läst boken på min iPad, för mina handleder! Om du har följt bloggen har du sett att jag har haft problem, jag trodde att det kunde bero på någon eventuell läshets, men så hörde jag en intervju med Donna Tartt där hon avslöjade att hon inspirerats av Charles Dickens och då klarnade det en smula. Jag är inte riktigt vän med Dickens, försökte ge honom en rejäl chans under hans jubileumsår 2012, men det är för myllrigt, för pratigt, för mycket helt enkelt.

Och The Goldfinch känns lite som den oklippta versionen, där precis vartenda samtal fått stå kvar oredigerat och jag kan inte riktigt förstå vinsten med det. Och alla dessa frågande tonfall, jag blir åksjuk! Samtidigt gillar jag huvudstoryn med tavlan, jag läser gärna om konstnärer och deras verk, älskar excentriske Hobie och att läsa om New York-mys och Las Vegas-mörker, men det är allt det där andra ... Ett tag önskade jag faktiskt att boken bara skulle ta slut någon gång, men så sjönk jag på nytt ner i Donna Tartts värld och plötsligt funkade det igen. Om du tycker att den här recensionen verkar kluven och obestämd har du alldeles rätt. Jag älskar och hatar. Och jag kommer aldrig glömma Theo Decker.

Tegelstensutmaningen: bok nr 3 (771 sidor)

söndag, april 06, 2014

Varför kom du hit?

Julia Svanberg
VARFÖR KOM DU HIT?
Roman - Månpocket
[0]

Beach. Att förlora Gemma (min recension). Dra (min recension). Tre titlar som Siv använde för att "sälja in" den här boken till mig när vi under bokresan packade upp våra presentpåsar. (Här är f ö hennes egen recension av boken.) Jag har läst och gillat dem alla och ämnet, backpackerromantiken satt under lupp, intresserar. Enligt Mix förlag, där boken först kom ut, befinner Varför kom du hit? sig någonstans i gränslandet mellan reportage, fiktion och debattbok. Författaren Julia Svanberg står bakom bloggen mammasmachete.se där hon berättar om sina egna upplevelser i Latinamerika, men romanen är inte självbiografisk. Jag antar att det ändå är oundvikligt att det finns vissa paralleller i en dokumentärroman.

När Ellens pojkvän vill fortsätta utforska Colombias sevärdheter väljer hon att stanna kvar på hostel Papegojan i Bogotá. Där träffar hon colombianska Lila som också drömmer om att resa och se världen, men på grund av sin nationalitet har hon inte alls samma möjligheter. Precis som i Att förlora Gemma får jag redan i inledningen veta att det hänt något hemskt, här att en 24-årig svensk hittats död i Columbia. Det är Swedish Guy som bodde med tjejerna på hostelet och som i sitt jobb som frilansjournalist träffade en del farliga typer. Ganska snart förstår jag att även Lila har råkat illa ut. Eller har hon bara gjort allvar av sin stora dröm att resa till Paris?

Julia Svanberg är en van skribent som skickligt lindar sina intrigtrådar, något för yvig dialog för min smak men det är nu så hon tänker sig att berättarjaget Ellen pratar/skriver/tänker. Flera sköna slängar åt turister som vill plocka sina egna magic mushrooms i koskiten, som är tacksamma för att gerillakrigen har hindrat turistindustrin från att komma och "förstöra" precis alla de orörda platserna, som i kamerasökaren letar efter motiv med exakt rätt mått av elände. Det är dessa vassa kommentarer som blir mina favoriter i denna läsvärda bok.

fredag, april 04, 2014

Jag läser tyvärr korrektur och kan inte blogga i dag

Men jag kan berätta om helgens läsplaner:

1. Läsa ut The Goldfinch - Donna Tartt, som nu är inne på sitt sista omlån
2. Läsa ut Sången ur det kinesiska rummet - Sam Ghazi, från bokresans bokpåse
3. Blogga om Varför kom du hit? - Julia Svanberg, från bokresans bokpåse
4. Fortsätta läsa Och himlarna ska falla - Emma Karinsdotter, rec ex från Sadura förlag
5. Låna ny e-bok från biblioteket
6. Börja fundera på månadens tyska

Hur ser din bokhelg ut?
Förra helgen i Syninge ...

torsdag, april 03, 2014

Tysk torsdag: kul med Kafka

Ganska pretto är det att gilla Kafka, i alla fall enligt killarna bakom bokpodden Bokpalt (fast lyssna gärna på avsnitt 001 Förvandlingen ändå ;) Hur det än är med den saken gillar jag Franz K, en fascinerande person vars verk lever kvar, förvånansvärt livskraftiga och ständigt aktuella. I januari i år kom en nyöversättning på engelska av kortromanen Die Verwandlung (Förvandlingen) från 1915 med en introduktion av ingen mindre än skräckfilmsmästaren David Cronenberg. Läs översättaren Susan Bernofskys eget blogginlägg om arbetet. Hur tacklade hon det beryktade Ungeziefer-problemet?

Omslaget till denna nya utgåva är lyckat, ingen självklarhet när det gäller Metamorphosis-omslag. Här är några som jag faktiskt klarar att titta på. Vilket är din favorit?






Mer Kafka. Novellen Der Mord, som kanske eller kanske inte är samma text som Ein Brudermord (läs mer här), har illustrerats av Gabriel Guma i en svartvit serie, kolla, snyggt! Och vad sägs om Franz Kafkas litterära verk som spel? Ja, det blir faktiskt verklighet senare i år, läs mer: Official Site.

Andra som läser och pratar tyskspråkig litteratur i dag:

Sanna - har läst Juli Zeh, om otäcka ungar
Ingrid - har en bok "på vänt"

onsdag, april 02, 2014

Tematrio - Inledningar

I förra veckans tematrio handlade det om de så viktiga första raderna i en bok: Berätta om tre minnesvärda inledningar! Det finns så många bra, men här är mitt urval av inledningsmeningar:


1. Den dag då de skulle döda honom steg Santiago Nasar upp halv sex på morgonen för att gå och möta fartyget som biskopen skulle komma med. - Krönika om ett förebådat dödsfall - Gabriel Garcia Marquez. En klassiker, med en klassisk inledning. Boken kom 1981 och året efter belönades den colombianske författaren med Nobelpriset i litteratur.

2. There came Death hurtling along the Boulevard in waning sepia light. - Blonde - Joyce Carol Oates. Olycksbådande inledning i denna fiktiva biografi om Marilyn Monroe. Kanske ingen klassiker än, men meningen har stannat i minnet efter att jag hörde den läsas upp i Lundströms Bokradio (tror jag!) där en författare (jag har glömt vem!) fick lämna sitt omdöme och gissa författaren. (Minnet är bra men lite för kort ibland ...) I den svenska översättningen lyder meningen: I det avtagande sepiafärgade ljuset kom Döden susande nedför boulevarden.

3. I have just returned from a visit from my landlord - the solitary neighbour that I shall be troubled with. - Wuthering Heights - Emily Brontë. Och så mycket trouble det blir sen, efter en klassisk inledning där man kastas rakt in i handlingen på denna tragiska kärleksroman från 1847. Jag har tidigare skrivit om filmatiseringen från 2011.

tisdag, april 01, 2014

Läsmaraton - vi är i mål!

Jag klarade som planerat av målgången under helgens härliga bokresa, den tionde boken blev ganska märkliga men fascinerande Främlingsleguanen - Martina Montelius. Och så blev det dessutom tid för ett par bonusböcker ur vår frestande bokkasse, t ex Inventering - Erlend Loe.

Mars 2014 alltså. Håkan Nesser OCH kulturtantskollo OCH läsmaraton, fantastiskt, großartig! Tack alla för att denna månad blev så bra, tack för trevliga hejarop längs maratonvägen! Kanske gör vi om det nästa år? Nu väntar tegelstenarna på mig igen.

Så här gick det för övriga deltagare:

Enligt O - gick precis som jag i mål i Syninge, otroligt trevlig målfålla på det stället.
Mind the Book - parkbänksläsning! Siktar nu på TTT!
Lyrans Noblesser - klarade av såväl barnböcker som Dostojevskij.
TidningsIda - bestämde sig för att vänta på läsinspirationen. Ett klokt val.
Och dagarna går - lyckades prioritera rätt :) Bästa bok: Mary Jones historia.
Havsdjupens sal - läste i genrer som steampunk, noveller, dystopi, grafiska romaner ...
Tant Augustas tekopp - hittade under utmaningen några riktigt bra böcker, kul!
Carro - fick ihop 1 468 lästa sidor, inte illa.
Feministbiblioteket - har inte bara gått, utan sprungit i mål.
Fantastiska berättelser - började läsa manga. Gjorde dessutom ärevarv som snabbast i mål!
Böcker etc - tyckte att det roligaste var att läsa lite fler bloggar än annars. Instämmer.
Looking för Mr Goodbook - erkände sig besegrad, fast ändå inte! Läste bl a Zombie - JCO.
What You Readin? - kom i mål med "skoskav och andan i halsen".

Inventering

Erlend Loe
INVENTERING
Roman - Alfabeta
[+]

Den missförstådda och åldrande poeten Nina Faber har efter lång frånvaro från den litterära scenen kommit ut med en ny diktsamling, Bosporen, samlade impressionistiska intryck över utsikten från sitt fönster i Istanbul, där hon bott de senaste tio åren. Tillsammans med förläggaren har åttio dikter valts ut, Nina är nöjd med resultatet men känner sig ändå lite osäker på hur detta ska gå. Det är så mycket som har förändrats medan hon varit borta. Många tongivande kritiker, både sådana hon legat med och inte, hade gått ur tiden och ersatts av yngre förmågor som undantagslöst blickade framåt, och som inte enkelt lät sig liggas med.

Hon är heller inte helt nöjd när hon ser tillbaka på sitt liv och vad hon har åstadkommit, vare sig privat eller i arbetslivet. Innerst inne drömmer hon ändå om att alla ska få upp ögonen för henne igen, att det ska börja trilla in såväl nya pengar som trevliga inbjudningar till framträdanden och nattsudd med dans. Så blir det inte alls. Redan den första recensionsdagen går det snett med det mesta och när bokhandeln där hon skulle haft en uppläsning ställer in "p g a inventering" får hon helt enkelt nog och drar ut på Oslos gator för att söka upp sina belackare.

Jag vet inte om Erlend Loe talar genom Nina Faber när det gäller förhållandet mellan kritiker och författare, men det är lite roligt att tänka att det är så. Att leva på att kommentera andras verk, antagligen utan att själv ha lyckats producera något av vikt, det är faktiskt ynkligt! (Därigenom kan man möjligen dra slutsatsen att t ex bokbloggare står helt utanför denna kritik. Det är nämligen försvinnande få som kan leva på bloggeriet!) Samma sak är det med förlagen som nu för tiden kontrolleras helt av marknadsavdelningsmänniskorna, vars huvudsyfte är att skriva en säljande katalogtext, kort och intresseväckande, så att bokhandlare vill satsa på boken och recensenter vill läsa. Jag måste fnissa lite när jag läser Inventerings egen säljtext, en galet rolig och absurd berättelse om en poet som går bärsärkagång. Visst handlar boken om poeten som förvandlades till en rasande hondjävul, men jag uppfattar den varken som "galet rolig" eller särskilt absurd, snarare ganska sorglig och mycket tänkvärd.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...