tisdag, september 30, 2014

Topplista 2014 - september

Oj, redan dags att välja månadens finalister! Väldigt många påbörjade böcker i läshögen, eftersom jag nobelprisspurtar™, men de gills ju inte tyvärr ...

Till final:
Panischer Frühling - Gertrud Leutenegger

Till andra chansen:
Kärleken, kriget - Assia Djebar

Tidigare finalister:

Till final:
Vägen mot bålberget - Therése Söderlind (januari)
Älskaren - Marguerite Duras (februari)
Helioskatastrofen - Linda Boström Knausgård (mars)
Alle leben so - Angelika Klüssendorf (april)
Tannöd - Andrea Maria Schenkel (maj)
Nattfilm - Marisha Pessl (juni)
Der Hals der Giraffe - Judith Schalansky (juli)
Vielleicht Esther - Katja Petrowskaja (augusti)

Till andra chansen:
Er ist wieder da - Timur Vermes (januari)
Kvinnan i svart - Susan Hill (februari)
Den nya människan - Boel Bermann (mars)
The Goldfinch - Donna Tartt (april)
En av oss - en berättelse om Norge - Åsne Seierstad (maj)
Ewig Dein - Daniel Glatthauer (juni)
Middagen - Herman Koch (juli)
Antarktis - Josefin Holmström (augusti)

Regler: Varje månad väljer jag den bästa boken som går direkt till final i bästa Melodifestivalstil samt en bok som så småningom får en andra chans att ta sig in på topplistan vid årets slut.

söndag, september 28, 2014

När en slalomläser ...


... då kan detta hända. Cees och Rainer. Alla själars dag och Sonetterna till Orfeus.

lördag, september 27, 2014

Tre på tre: Kärleken, kriget: en algerisk mosaik

Jordens näst största kontinent Afrika är mitt tema för läsutmaningen Tre på tre och jag ser fram emot att lära mig mer om den och dess författare. Jag börjar i norr med Assia Djebars Kärleken, kriget, främst för att hon kan vara årets nobelpristagare i litteratur. Assia Djebar är en pseudonym för Fatima-Zohra Imalayens, algerisk-fransk författare, översättare och filmskapare. Hon är född i Cherchell, Algeriet, precis som en av karaktärerna i den här boken. Så är detta självbiografiskt? Till viss del kanske?

Boken har underrubriken "en algerisk mosaik" och jag får ibland anstränga mig för att fästa blicken i detta myller av människor och röster. Särskilt svårt har jag att intressera mig för krigskorrespondenternas rapporter från den franska invasionen av "den ointagliga staden" Alger 1830 och soldaternas redogörelser för olika operationer och  expeditioner. När det gäller deras motsats, skildringarna av livet ur ett kvinnligt perspektiv, om den trettonåriga herdinnan Cherifa och andra algeriska kvinnors vittnesmål, flyter läsningen typiskt nog på betydligt enklare. Krig och kärlek, man och kvinna, kristendom och islam, aldrig mötas de två ... (?)

Den franska invasionen var början på 130 års ockupation och när en av brevskrivarna noterar att "denna lilla strid är en förtjusande anblick" vänder det sig i magen. Assia Djebar beskriver Algeriet som en kvinna omöjlig att tämja, invasionen är en våldtäkt, ett våldsamt intrång. Jag fastnar för en fruktansvärd liten scen där några tillfångatagna algeriskor envist vägrar erkänna sig besegrade. När de förs genom byn i en segerparad kladdar de ner sig med lera och exkrementer för att skydda sig mot det okända, "de otrogna". De maskerar sig alla så gott de kan och skulle göra det med sitt blod om så blev nödvändigt. Vare sig det handlar om franska krigsherrar, inhemsk gerilla eller andra krafter drabbas även kvinnorna, unga som gamla, hårt av striderna, med barn och annan familj som dödas, hus som eldas upp, matförråd som plundras, kläder som slits av kroppen, tortyr och våldtäkter. Jag är lite nyfiken på något jag tidigare har läst om Assia Djebar, att hon till skillnad från andra feminister inte tar avstånd från religioner för att de är patriarkala, och undrar hur den inställningen påverkar hennes chanser till ett Nobelpris i litteratur 2014. Vad tror du?

Läs gärna mer hos Hanna och Anna som också har läst Kärlek, kriget.

torsdag, september 25, 2014

Månadens tyska: Panischer Frühling

Minns våren 2010, då vi lärde oss namnet på den isländska vulkanen Eyjafjallajökull vars utbrott lamslog flygtrafiken i hela Europa. Men även om tusentals resenärer satt fast på flygplatserna kunde resten av befolkningen njuta av vacker blå himmel utan flygbrus. Som t ex det här berättarjaget, en schweizisk kvinna, namn och ålder okänt (hon var i alla fall barn när Berlinmuren kom på plats 1961), som promenerar runt på det mångkulturella Londons gator, genom parker och kyrkogårdar och över broar. Favoriten är London Bridge, die unspektakulärste von allen Themsebrücken, grå, oansenlig och funktionell. Det är där hon får syn på Jonathan, en ung man med uppseendeväckande vacker profil under tjockt blont hår. När hon kommer närmare upptäcker hon att hans ena ansiktshalva är vanställd av ett stort rött födelsemärke och under armen håller han en tidningsbunt, den där som de hemlösa säljer.

Kanske är det på grund av det som händer ute i världen, för att de båda upplever "den sällsamma upprymdhet som man kan känna när man hör talas om en katastrof väldigt långt bort", men det är i alla fall något hos den andre som får dem att öppna sig lite mer än vad man brukar vid sådana tillfällen. Jonathan börjar berätta om sin tuffa uppväxt i en liten fiskeby i Cornwall, kvinnan delar med sig av barndomsminnen från en prästgård långt bort. Genom hela boken stiger och sjunker tidvattnet i Themsen, ebb och flod, precis som berättarperspektivet skiftar. Den stora floden ändrar även färg från brun till svart till turkosgrön, ja, hela texten sprakar av färger och dofter, taxibilarna är så svarta, bussar och brevlådor så röda. De indiska kvinnornas saris flammar i citrongult och laxrosa, det judiska bageriet doftar kanel och nybakat bröd och de blommande lindarna sprider sin väldoft.

Solange wir redeten, ertranken wir nicht, så länge vi pratade, drunknade vi inte, ett sätt också att hålla nära och kära kvar. Kvinnans eget barn är vuxet nu, uppslukad av regnskogen i Amazonas,och jag tänker lite på kvinnan i Der Hals der Giraffe (min recension) även om likheterna slutar där. Gertrud Leutenegger är en schweizisk författare som jag fick upp ögonen för i samband med nomineringen till Deutscher Buchpreis. Hon hamnade sedan på korta listan med flanörromanen Panischer Frühling, en stadsvandringsbok som förutom de poetiska symbolerna (som jag inte riktigt vet hur jag ska tolka alla gånger. Kanske behövs det inte heller, kanske kan jag läsa och njuta av det vackra språket ändå.) även dyker ner på djupet i vårt moderna samhälle, med många bottnar och mycket att upptäcka.

Ordlista:

der Nadelstreifanzug - kritstrecksrandig kostym
der Werbespot - reklaminslag
die Wurzel - rot, rötter

Andra som läser och pratar tyskspråkig litteratur i dag:

Sanna - har läst en smart och snygg Juli Zeh

onsdag, september 24, 2014

Bokmässa i morgon. Eller?

Om en inte får sitta ner för sin sjukgymnast och en tycker att det blir jobbigt att gå och stå för mycket, vad ska en då på bokmässan att göra? Diskprotrusion, heter anledningen till att jag stannar hemma i år. Next year, in Syninge, är mitt motto just nu och när jag tänker så känns det faktiskt helt okej!


Jag kommer i stället fortsätta läsa ev blivande nobelpristagare (möjligen i något udda läsställningar, se ovan) och följa bl a Kulturkollos rapporter från helgen då i vanliga fall så timida bokbloggare får något vildsint i blicken i jakten på exklusiva räkmackor, engagerande seminarier, oväntade bokfynd och upphetsande författarspan. Se bara här!

tisdag, september 23, 2014

Vem blir'e?

Tog en sväng om stadens högskolebibliotek och hittade tre godbitar. Extra lästid? Nix, fanns inte för utlån ...

Dessa fyra författare (Svetlana Aleksijevitj, Cees Nooteboom, Ngũgĩ wa Thiong'o och Assia Djebar) är ständiga kandidater till Nobelpriset i litteratur. Tittar man på oddset just nu har den albanske författaren Ismail Kadare seglat upp till tredjeplatsen, så jag får väl ta en sväng till bibblan igen kanske.

Vem är din vinnare?

torsdag, september 18, 2014

Det är skotsk torsdag, sassenach!

Det tyska får tillfälligt stå åt sidan för skottarna som just i dag ska rösta om sin framtid. Kommer Skottland bli ett självständigt land? Förmodligen inte, men vem vet? Kanske har separatisterna blivit lite uppeldade av en ny teveserie? För det är en händelse som ser ut som en mycket planerad tanke att jag de senaste dagarna har frossat i filmatiseringen av Diana Gabaldons Outlander, eller Främlingen som denna tegelsten heter på svenska. En vän påpekade det mycket lägliga i att teveserien kommer just precis nu och efter att ha sett avsnitt 5, Rent, är jag faktiskt beredd att hålla med.

För givetvis tittar jag på serien parallellt med att jag bläddrar i boken och i filmatiseringen görs det t ex mycket större sak av Dougals insamlingsrunda, det blir scener som inte riktigt beskrivs på samma sätt i boken. Intressant. Jag gillar serien, den är välgjord och vacker, och ser fram emot att så småningom se alla åtta säsongerna ... Eller? Det är i alla fall så många böcker det nu finns i serien om Jamie och Claire. Själv läste jag fram till den fjärde boken, Trummornas dån, då när det begav sig. Har du läst böckerna och/eller sett serien?

Andra som följer traditionen och läser och pratar tyskspråkig litteratur i dag:

Ingrid - har läst en spegelroman om Mira och Irma
Sanna - har hittat ett nytt EU-direktiv ...
Anna - skriver om en tysk klassiker på svenska

torsdag, september 11, 2014

Tysk torsdag: korta listan

Nix, ingen Saša Stanišić på den korta listan till årets Deutscher Buchpreis, som jag försökte gissa mig till senast. Däremot kan jag pricka in 3/6 lästa av de nominerade författarna. Eller kanske 2 1/2, för boken jag läser just nu är med på listan, Panischer Frühling - Gertrud Leutenegger: ett vulkanutbrott på Island förlamar flygtrafiken i hela Europa och i ett London som verkar avskuret från övriga världen köper berättarjaget de hemlösas tidning av en ung man. De börjar prata, om sina förluster och förhoppningar ...

Ein zutiefst bewegender Roman über die eruptive Kraft der Erinnerung, die Suche nach der verlorenen Zeit. Über das Wiederfinden der eigenen Geschichte in einem anderen Menschen.

Samtliga sex finalister:

Panischer Frühling - Gertrud Leutenegger
April - Angelika Klüssendorf
Pfaueninsel - Thomas Hettche
3000 Euro - Thomas Melle
Kruso - Lutz Seiler
Der Allesforscher - Heinrich Steinfest

tisdag, september 09, 2014

Stockholms undergång

Fruktan
STOCKHOLMS UNDERGÅNG
Noveller - Undrentide
[+]

Att Stockholm en dag ska gå under är förstås bara en tidsfråga, det vet alla som läser dystopier! Men hur kommer det gå till? Någon rymdkatastrof, en livsfarlig epidemi, översvämning? Till alla mina egna teorier har jag nu fått en hel rad nya, med hjälp av Fruktan, som namnet till trots är något så trevligt som ett skrivarkollektiv med tio författare av skräck, fantasy och science fiction.

Jag ska direkt erkänna att det var Boel Bermann som lockade dit mig. Jag föll ju så för hennes science fiction-dystopi Den nya människan (min recension) och jag blir inte heller besviken på hennes bidrag till skräckantologin Stockholms undergång. Boel Bermann bidrar med två av de tolv berättelserna och båda två hör till mina favoriter i samlingen. I Råttorna drabbas jag av min största fasa i livet, medan De vita finstämt och sorgligt skildrar en älskad persons sista tid i livet, med en obehaglig skräcktouch så klart.

När det gäller skräck föredrar jag att bli skrämd av rätt ren science fiction, gärna med läskiga virus och hotande himlakroppar, men av avslitna lemmar och skvättande blod mår jag bara illa. Erik Odeldahls spännande och skrämmande Lönelördag hamnar någonstans mitt emellan, Anders Fagers dramatiska Fem timmar är en annan sf-favorit, precis som den vackra men kusliga Regnbågen av Eira A Ekre. En på det hela taget välskriven antologi som ger mycket att upptäcka vad man än föredrar i genren.

måndag, september 01, 2014

Tre på tre: Afrika

Jo, men det blir Afrika som tema för höstens Tre på tre, precis som jag nämnde tidigare. Här är böckerna jag hoppas läsa under september, oktober, november:

1. Kärleken, kriget - Assia Djebar, algerisk-fransk författare och kanske årets nobelpristagare?

2. En halv gul sol - Chimamanda Ngozi Adichie, jo, alla utom jag osv. Nu är det dags för denna nigerianska, dessutom en bok i tegelstensutmaningen.

3. The Collector of Treasures - Bessie Head, född i Sydafrika (1937-1986) men anses vara Botswanas största författare.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...